Nej, vi kan inte jantelagen hos oss

Tidigt i morse klingade det till i eposten. Jag bläddrade fram den här kolumnen som finns i dagens hbl: Finland behöver mera kvinnliga företagare. Skribent och debattör Kjell Skoglund från Finsk-svenska handelskammaren. Jag blev alldeles varm om hjärtat. Om alla skulle tänka så framåt som Kjell och Finsk-svenska handelskammaren? Om alla skulle våga sticka ut hakan lite mera? De är så oerhört viktigt att ett liknande budskap kommer från en vd för en handelskammare. Kjell vågar dessutom röra också i det som är lite tabu här i Finland ännu: att prata om varför sysselsättningsgraden hos oss är mindre än i de övriga nordiska länderna och vad det kan bero på.  Nu råkar jag känna Kjell väldigt bra och vet att han står bakom varje ord  – han är på många sätt en opinionsbildare i frågor som berör arbetsmarknad och också jämställdhet.

 

47294058_265115937507577_477244134432702464_n

Jag tänkte på kolumnen när jag promenerade i morse, jag tänkte på den när jag stekte lammbiffarna till lunchen och när jag nyss plockade ur tvättmaskinen och tog fram strykbrädet. Och jag tänkte alldeles speciellt på frågorna relaterat till egna val. Exakt när jag la ner Milou i spjälsängen så insåg jag att jag måste få ner tankarna i text.

Den senaste tiden – efter valet – så har det debatterats varför inte kvinnor lyfts bättre i politiken i Österbotten. Hm. Jag kunde berätta många storys från mig egen tid och jag tror och hoppas jag får samla på mig många nya storyn, kanske mera positiva framåt. Ja, det stämmer att det finns en viss konservatism i Österbotten. Men jag skulle inte påstå att det gäller just enbart den politiska sidan. Vi hade dessutom tre kvinnor som samlade massvis med röster – så också många kvinnor som kandiderade för första gången. Min egen favorit Anna-Maja var värsta röstdrottningen! De som landade platserna denna gång i Vasa valkrets och som jag känner har jobbat länge och väl för sina platser – de flesta i många val redan. I val mäts alltid ett förtroende. Det måste man själv skapa – det kan inget parti göra. Det som partierna däremot kan göra är att se på nomineringar – då det gäller kön ålder, bakgrund och allmän profil. Och det gör också partierna. Det ligger tusentals timmar i nomineringsförberedelser hos varje parti. Det händer inte bara så där och få står på kö för att lägga sig i blöt i ett val. De som gör det ska ha världens tack och beundran. Det är inget lätt jobb att kandidera och låta sig testas.

Och här åker jag tillbaka in i Kjells funderingar i kolumnen. Om hur vi kan uppmuntra flera kvinnor att bli företagare. Det är nämligen så att en hel del kvinnor har hittat till oss med frågor om deras entreprenörskap. Det är inget vi marknadsfört men det överraskade oss faktiskt! Att vi i tidigt skede ansågs ha förtroende för att bolla andras företagstankar! Det är underbart på många sätt

Ja, det handlar om strukturer och attityder på alla plan. I grundskolan, i dagis, i arbetslivet, i politiken och ja definitivt också bland oss kvinnor överlag. Vi måste också våga hoppa, ta ansvaret och ta möjligheterna. För många av oss är stentuffa tills det kommer till det där sista steget. Att testa det okända. Ta risker. Jag är inte uppfostrad som en företagare. Trodde aldrig jag skulle bli det. Däremot har jag uppfostrats till stenhårt arbete och att inget kommer gratis. Inget bananskal alltså för mig. Och det är det vi också måste våga diskutera när det kommer till kvinnor, glastak och företagande vid sidan av behövliga familjeledighetsreformer. Och varför vi har en låg sysselsättningsprocent i Finland. Om vi skulle stanna upp ett tag och se på strukturer och arbetssätt samt attityder på alla områden, så skulle det ge lite mera bränsle till frågorna. Här tror jag att vi kvinnor överlag själva måste göra revolten. Våga ta steget till företagande och allt som kommer med de utmaningarna i livet.

 

10968515_793917410697196_3803059610257653968_n

Jag och Linn bestämde oss snabbt för att vår mission skulle vara att bereda väg för att som kvinna och mamma kunna driva företag – bearbeta attityder, ta plats och också njuta av det. Och strunta i jantelagen överlag.  Att komma ihåg att vara snäll och ödmjuk som människa – men stega in i de utmaningar vi hittar. Utan att rygga tillbaka. Lätt med sju ungar i släptåg? Nej, inte helt. Men vi hade knappast varit dem vi är eller kunnat driva Bertills & Jung med en flygande start om vi inte haft erfarenheten av nätverk, hårt arbete och ja, sju barn i ryggen.

 

52995397_386358451942901_5327124155718434816_n

Passion & Passion

Skulle jag ha frågat min pappa om passion i arbetet när han levde hade han nog sagt något i stil med ”Passion och passion! Man ska arbeit och gär e bra. Men rör itt till e med passion och sånt. Vart har allt ga tå e ska va passion varenda dag?”. Ungefär så. Samtidigt frågade jag honom en gång före han gick bort om han hade valt elektrikeryrket en gång till om han fått välja om? Det var tungt kroppsarbete och hans axlar värkte ofta. Händerna var slitna och han klättrade ännu som 60-åring i elstolpar. ”Ja… det hade jag nog ändå. Jag tycker om att koppla… och att vara ute med folk” Sa han. Kan jag kanske ändå gissa att han kände en passion även om han inte ville säga att det hette just det.

 

20170731_090755

En av orsakerna till att människor säger upp sig eller ännu värre egentligen: stannar utan någon som helst passion för det man gör, är faktiskt det att arbetsgivaren helt enkelt släcker passionen av olika orsaker. Eller kanske snarare inte håller den vid liv. De allra bästa brinner för sina jobb. Och vill göra det. För det handlar så klart om den egna viljan också. Att man vill bestämma sig för att hålla den vid liv. Och det är ingen lätt femma när det kommer att hantera medarbetarnas vilja och ork. Men det handlar kanske om att lyssna och våga lyssna. Jag har definitivt inte heller lyckats göra det alla gånger. Och man lär sig av misstag. Det handlar egentligen om många saker som bidrar till att passionen hålls vid liv.

1) Medarbetarna måste få fortsätta utvecklas. Vi trivs när vi jobbar med rätt saker och ser framtiden. Om man slutar utmana varandra – då infinner sig troligen en tristess.

2) Undvika överarbetad personal. De duktigaste är enormt drivna. Så drivna att det rasar iväg för hårt. Här gäller det att vara alert som ledare. Och också våga se individuella behov. Tuffare tider måste kompenseras med lugnare.

3)  Utrymme för kreativitet! Om möjligheterna till förändring saknas är det lätt att börja vantrivas. Ge utrymme och villkor som matchar behoven.

4) Konflikter och dåliga relationer. En genuin ledare ser människan bakom arbetsuppgifterna. Och vågar reda ut konflikterna som uppkommer. Inte liksom titta åt andra hållet utan våga ta i det direkt. Jag förespråkar noll väntan när det gäller att ta i dålig stämning. Mest genom försök och misstag under mina egna år så lär man sig.

5) Snällis som ledare

Det betyder inte att man inte är handfast eller kan leda upp. Det betyder egentligen sättet man ser på varandra och sina medarbetare. Jag noterade att Centerunga i morse efterlyste en ”Snäll ledare” efter Juha Sipilä. Det är ett direkt svar på att värderingar och prioriteringar också i ledarskapet har svängt.

 

47420441_10156041256636864_1245099263784910848_o (1)

Inget biter så bra som leenden

Damen tittar stint på mig och säger ” Sä hymyilet… miksi”? Tåget är passligt fullt och folk ser så där smått måndagsirriterade ut. Men inte jag tydligen. Ja, jag kunde ju inte dra den om valet igår kväll och hur lycklig jag var över att SFP gjorde så väl ifrån sig. Att jag ännu var i någon form av eufori. Så jag bara sa det  jag alltid säger om måndagar – det är en ny början varje vecka. Hur då? För att jag bestämmer mig för att det ska vara det.

När jag var liten så fanns det en liten farbror. Ja ,han var faktiskt rätt liten. Som cyklade med sin lilla blåa handelsväska mot affären. Han cyklade försiktigt på sin gamla cykel. Försökte balansera den lilla väskan. Och sa alltid ”hej flickor” och log när vi travade förbi med våra ryggsäckar fulla med skolböcker och kinderna röda av allt spring i benen.

Han var alltid försiktigt glad. Nöjd. Och jag minns att jag tänkte redan som liten att han nog var en lycklig människa. Han såg ensam ut. Men ändå lycklig. Sådan ville jag också bli. Den mannen gissar jag var både ärrad av krig och sorg. Men ändå. Han log alltid. Och vi log tillbaka mot honom. Så lite gav så mycket. Det försöker jag komma ihåg när jag höjer mungiporna lite extra och tittar på damen igen. Och nej hon kunde inte motstå det. Utan fyrade till slut av ett leende och muttrade något om att måndagar är de värsta dagarna. Där ser man hur lite det krävs egentligen.

Sedan ska jag avslöja en sak. Det finns inget som biter så bra som leenden i förhandlingar. Oberoende hur sur motparten är. Det kan visserligen provocera en aning. Men att skälla, sura eller vara irriterad vinner man tyvärr inget med. Om jag testat? Jodå. Inte att skälla men nog att vara irriterad. Om jag vann något med det? Nej, verkligen inte.  Det är få förhandlingar som kan motstå en lättsam känsla överlag  De svåraste avtalen jag gjort genom åren har blivit de bästa genom att med och motparten varit glada människor.  Som velat ha lösningar istället för att räkna upp problemen.

 

milou10

 

 

Då man är na lite slekt

Det är snart midnatt och jag skriver brev som bäst! Tänkte passa på att publicera det också så här öppet. Jag tänker ju att vi alla har olika skäl till hur vi grupperar oss politiskt och hur vi tänker. Det här är min story och mitt brev.

Mikko, nu har du några timmar till valdagen. Jag vet, om jag känner dig rätt, att du just nu mentalt går igenom månader av kampanj och år av satsningar. Nu gäller det, tänker du och vi andra också. Du har säkert lagt barnen med Yassu redan och lugnet sänker sig. Kanske en rejäl trötthet kommer på efter en grym kampanj. Mera än det du gjort kan man inte göra. Ditt förtroende har du byggt under en lång tid. Du har arbetat hårt för det och aldrig svikit dina ideal eller gått dit vinden blåst just då. Folk litar på dig. Du står för ditt ord och handling. När makt kommer i handen på en viss typ av människor så går det överstyrs – de ser bara sig själv och blir blinda för allt annat. Du är allt annat än det. Du har ingen självupptagenhet i dig. Du är den samma som du alltid varit.

Vi har känt varandra länge du och jag. Våra mammor lekte som små och vi hittade varandra senare. Alltid glad, alltid lugn och alltid snäll. Nå kanske inte lugn då! Du är ju överallt! Din fart räcker för några till liksom. Det senaste åren har vi jobbat för att utveckla utbildning överlag och också landsbygden. Före det har vi jobbat mycket politiskt. Du slår en signal ibland när du kör hemåt. Beredd att diskutera och bolla.

Jag brukar säga att snälla människor kan ta sig hur långt som helst. Som du då. Kombinationen av att kunna politik, vara taktiker, kompromissa och känna en äkta ödmjukhet.  Du framhäver dig ingenstans. Du vet att dina resultat talar för sig själva. Tryggheten i det måste vara skön.

Yassu och barnen står alltid bredvid och bakom dig. Och du likadant. Ni är så fina ihop alla fyra! Smilla skrämde livet ur Noah en sommarfest. antar att hon brås på sin mor. Ibland anar jag att din blick också säger till när jag borde vara tyst 🙂

 Om du orkar så kan du se videon med Malte. Ingen har berättar för honom att han inte har rösträtt ännu. Så vi kan kanske spara den sanningen till en annan dag:)

Nu inleds nedräkningen för kandidat Ollikainen. Om ett dygn hoppas vi innerligt att det är ledamot Ollikainen 🙂

 

11102960_836337303120002_1411224153002816284_n

 

 

Från de som bestämmer minst

Jag tittar runt mig i morgonens påskkyrka. Kyrkan i Brändö är fullsatt med små barn i gula västar. Daghemmen i Vasa är här som bäst. Jag är här med Smilla och Milou. Det är något extra med kyrkan idag. Kanske det att den var fylld med små barn.

”Vem har DÖTT” ropade Smilla när prästen berättade om påsken. Och ingen skrattade åt henne, för det var en del andra som kanske tänkte samma sak. Men sen sa prästen något som kändes rakt in i hjärtat. Hon bad för dem som bestämmer mest att lyssna på dem som bestämmer minst. Som de som satt i kyrkan idag. Och jag tänker på valet så klart.

Familjepolitiken blev aldrig någon het fråga. Tyvärr. Här sitter en hel kyrka full av de som bestämmer minst.  Lyssnar man på dem? Tänker man framåt? Det varierar kanske. Jag tycker ju inte att sloganen ”äänestä Suomi takaisin”(sannfinl.) direkt funderar på framtiden och möjligheter för det här gänget i gula västar och röda kinder.  Och det blir så mäktigt på något sätt när kantorn låter ljuv musik ljuda. Mäktigt. Och sorgligt. Och andligt. Här står de små i kö för att få en liten bild att måla när de kommer tillbaka hem. Och de är nöjda med allt liksom. Jag hoppas innerligt att kommande valsöndag ska vara en bra dag för dem. En dag då sunda värderingar och en tro på människans möjligheter vinner. För alla dess små gula västar är så egna individer. De som bestämmer minst ska också en gång bestämma mest. Önskar så att de ska få växa upp i ett land med människonära värderingar, respekt och framtidstro. Inte i ett land som styrs av krafter som vill isolera, skylla på andra och vara livrädd för omvärlden.

56691435_2425767524178647_3511684979128008704_n (1)

Rösta Finland vart då?

Varje gång jag knappar in de finska radiokanalerna så hör jag det. ”Äänestä Suomi takaisin”. Varje gång slås jag av både känslan av pinsamhet men också ilska. Rösta Finland vart?? På riktigt? Bakåt i tiden? Till isolering? Vart? Ser som bäst på Yles valdebatt och hör på Sannfinländarna igen. Samma visa om och om igen. Rösta hem Finland. Någon alls av deras partistrateger som bett dem kolla närmare på att vårt stora problem här är att vi har brist på arbetskraft. Våra talanger flyttar utomlands. Vad har då Sannfinländarna tänkt, att vi ska ha gränsbevakning som tvingar hem dem också, eller? Och detta ska vara det näststörsta partiet i Finland just nu. Missnöje, det är det enda som framkommer. Inga nya tankar, inga vettiga förslag. Inga åsikter om hur Finland ska utvecklas annat än ”syndabockspolitik”.

Kvällens valdebatt var både såsig och mentalt svår att se på. Enbart vissa fick taltur, vilket kändes helt galet.  Så innerligt trött på den underliga medvinden som skriker ut missnöje till höger och vänster. Nu känns det som om det är viktigare än någonsin att rösta på medmänsklighet, frisinne och en tro på att människan själv kan välja.

20180521_174621

(och ps. det är bara treåringar som får gå där ribban är lägst, inte fullvuxna partier)

Valmys

Nej vi går inte på så mycket date här inte. Men vi hittar annan typ av egentid. Vi hann inte i tid till kvällens valdebatt men tar igen det med ett alldeles eget valmys när barnen somnat (vi har kallt räknat med att vi har 1,5 h på oss innan första ropar – om vi har tur). Jag och Andreas träffades via politiken i tiderna – en moderat (han då) och så jag då rätt socialliberal (Vasabladets tidigare kulturchef kallade mig alltid nyliberal och jag stred hårt emot).  Vi har 1000 åsikter i valdebatter men sällan är vi av samma. Och vilken krydda det är! Den dagen dessa diskussioner tystnar mellan oss den dagen har vi allvarliga problem 🙂 Finns inget som triggar igång soffdiskussionerna som just en riktigt redig valdebatt.

20180619_223636

Som tidigare kandidat och aktiv så faller man snabbt in i en ”så här skulle jag ha sagt” – men absolut inte den här gången. Vårens debatt och diskussion har varit spännande att följa från sidan. Och jag har njutit  – från sidan. Någon annan än jag som dyker in i insändarsidorna i tidningarna? Jag älskar dem. Fortsätt skriv alltså. Finns inget bättre än ideologiska debatter som inför nationella val . Där frotterar jag mig aktivt. Enda jag saknat detta val är tydliga motpoler – häftiga debatter liksom. De har känts ganska lika och ganska lugna. Men kanske det bubblar under ytan i alla fall.  Som ikväll när det bubblade till ordentligt.

I övrigt så var kvällens valdebatt så himla bra. Jag hejade förstås på Anna-Maja, vilken partiledare, vilken politiker. Älskar hennes rappa svar. Förutom henne var Li lika snabb i repliken & påläst och Pekka Haavisto lika lugnt kunnig som vanligt. På söndag ska vi valfrossa på riktigt här.  Vem behöver Netflix när det är val i landet 🙂