På mitt jobb har vi arbetat fokuserat i många år med integrering, undervisning och målgruppen invandrare. Det har om något gett mig mest perspektiv på livet och på egna värderingar. De morgnar jag kör mot Vörå och möter en del av studerande gåendes mot Norrvalla… det värmer. En morgon stannade jag framför en av våra väldigt långa studerande och ville han skulle åka i min bil mot skolan – det var kallt den dagen. Problemet var att få honom att rymmas i min då lilla blåa ford. Det var en hel del skratt den morgonen innan vi var framme.

En del går i sällskap av familj och en del andra ser man alltid lika glatt gåendes på egen hand. Jag glömmer aldrig den omfamning en av våra studerande från Afghanistan gav vår träningschef då han erhöll ett stipendium. Där snackar vi äkta och spontan glädje. Tacksamhet. 

Min äldsta dotter är född i Nordsjö i Helsingfors – en helt annan integrering mellan finska, svenska och andra kulturer – jag saknar den blandningen på alla sätt- jag saknar det att mina barn får vardaglig kontakt med andra kulturer, möter människor med annan bakgrund och annat ursprung. När jag tar med mina barn på jobb, så får de möta just det. När de glada studerandena från Kongo lyfter upp Smilla i luften så ser jag äkta omtanke och glädje. Och mina barn får nyfiket hänga på vad som händer utanför deras egna sfär i lilla Vasa. Det gör dem mycket gott på alla sätt. 

När jag bloggade under mina politiska år så attackerades bloggen, ja jag väljer att kalla det så, av en grupp som fullkomligen pyrde av hat mot två andra grupper; invandrare och finlandssvenskar. När jag slutade med min första blogg runt 2007-2008 fick jag ett tackbrev där jag fick veta vad jag som finlandssvensk socialliberal var värd i deras ögon och hur mycket de hyllade varandra för att jag till slut valde att lägga ner min svenska propagandablogg som de ansåg vara ren pest. Hur mycket de hatade det jag stod för.

Idag är jag mera hårdhudad. Mera säker i mina värderingar, mindre sårbar än jag var då. Idag vet ni, blockerar jag gladeligen de värsta påhoppen. Både mentalt och tekniskt. Och jag står för det också.