Det hände sig för kanske 25 år sedan att jag hittade en bok där hemma. En bok som handlade om självförtroende och självkänsla. Något liknande hade jag då inte sett eller läst. Jag var en ytterst blyg 12-åring som visste att det inte kommer att bli lätt för mig om min blyghet fortsätter. Om kallsvetten alltid skulle bryta ut när jag skulle markera på timmen. Och om jag fortsatte vara livrädd för att jag skulle ha gjort något fel eller gjort rent av illa mot någon. Jag plöjde igenom den boken och blev smått besatt av den. Jag greppade inte vad den handlade om men jag hittade vissa självhjälpsmetoder som jag inte kunde släppa. Varje kväll skrev jag ner några rader om saker jag oroade mig för. Det blev en ond cirkel tills mamma slet den boken ur händerna på mig, vilket var bra. Så tog jag saken i egna händer och sökte mig till föreningar och skolungdomspolitik på egen hand och med darriga ben. För att lära mig prata. För jag tyckte ju och tänkte en hel del. Och det var det bästa jag gjort i ung ålder.

(vår Bossbaby Smillis, som stjäl lillasysters napp)

Idag tror jag stenhårt på coaching och på att få handledning när det behövs. Jag brukar säga att jag bara haft goda chefer, de har också varit mina mentorer. Alla har inte sådan tur. 

Det sägs ofta att beslut ska vila över natten. Gärna flera nätter. Så att man ska veta att man gör rätt. Men man kan aldrig veta om besluten blir rätt. Och jag har inte så mycket tålamod. Att sova på saken gör jag sällan – det innebär att det lyckas ibland men också misslyckas. Och det är okej det också.  Jag tror nämligen att ett ledarskap där rätt snabba beslut fattas är det som krävs i dag. Det säger också chef.se som menar att följande egenskaper skall utmärka en god ledare; 

1) Lyckas ta snabba – men bra – beslut

(hur man ska veta att de är bra är en helt annan sak)

2) Får med sig medarbetarna

3) Är flexibla och långsiktiga

4) når uppsatta mål

(avslappnande omgivning lockar till nya tankar :))

Det finns ju hur många ledarskapsböcker som helst och teorier. Jag är inte så mycket för teorier och för svårhanterlig filosofi där. Jag är mera praktisk, tror på handledning och mental träning. Det finns ingen som är komplett som ledare, man lär sig, man kör huvudet i väggen ett par gånger nu som då – det som gör att man kan gå vidare är det att man lärt sig något av det och hoppeligen inte gör om det. De övriga målen ovan är inte lätta de heller och man är i allmänhet alltid för dålig på att fira till det lite när mål uppnås – lyfta det goda. Det är hur lätt som helst att peka på allt som är fel här och nu, a piece of cake att berätta om hur dålig stämningen är här och där och hur ”inget görs”. Men lösningsförslag, det är desto svårare. Där får man lov att utmana och styra sig själv.