Att bli nerspydd för tredje gången kl 05 gör väl ingen så där överdrivet nöjd. Men när det är den yngsta tjejen som har svårt med ätandet emellan, så är det helt okej. Det är bara mjölk som kommer upp och hon begär mera mat efter att ha blivit tvättad. Jag ger upp vid 05-snåret. Kokar kaffe, matar bebis och trycker in en stek i ugnen för att ha det lättare när alla kommer hem ikväll. Skriver projekttankar och tänder ljus. Några timmar sömn i bagaget ger mig känslan av en lätt bakfylla, men så har jag väl egentligen aldrig upplevt en sådan heller. Men det är så här det måste kännas. Skillnaden är att det är noll alkohol i kroppen. 

De där spontana besöken. De är de bästa. Så dök min fina vän upp igår med sina barn, det var röj och rajraj i deras rum. Malte plockade blommor och gav sin kompis och de var allmänt söta som vanligt. Jag fick ljuvliga rosor och en skön pratstund. Jag gillar det så här. Snabba ryck. Hon är likadan.

Jag har en verbal femåring. Ja, en verbal ettåring och åttaåring också men femåringen är den enda som lyssnar på nyheter och radio. Igår hamnade han att ändå ge upp barnprogrammet för nyheterna och han kontrade med ”näää…det mesta som sägs här mamma, det är tråkigt tycker jag. Nordkorea, vad är det? Vad sysslar de med?Är det bomber och granater? Är det Trump igen mamma? Det borde varit flickan som blev chef i USA” Förklarar att nyheterna avspeglar världen just nu. ”Vilken tråkig värld mamma”, säger han. Ibland är det bra att leva i barnprogrammens värld men förr eller senare skall man ut i den verkliga världen. Därför hyllar jag också barnens dagis som inrättat barnråd. Samhällskontakten och känslan av att påverka, den ska uppmuntras tidigt. ”Du är för liten för att förstå”, brukar det sägas. Det är struntprat. Då är det jag som vuxen som inte kan förklara på rätt sätt.