När man får det första barnet så tänker man att kärleken är så koncentrerad till just det barnet, kan man och har man mera att ge? Och när det fjärde landar så vet man att det finns hur mycket kärlek som helst i en. Den är inte begränsad. Det är egentligen en enorm källa att ösa ur. I allt detta hormonrus så kunde man nästan gräva fram det gamla fredsmärket jag bar i högstadiet. Bara känna in det goda, överrösa allt och alla med kärlek. Bli en sån irriterande medmänniska som bara ler och tycker det är fantastiskt. Allt liksom.
Jag kunde välja att ösa ur mig lite om trötthet, irritation och kaos. Om min egen luftrörskatarr som inte ger sig och om vidbrända bullar som jag fick för mig att baka i kaoset. (på riktigt, hur dum får man vara. Att mitt under den tröttaste tiden på dygnet sätta igång bullbak med fyra små. Allt åkte i soptunnan) För med fyra under 8 år så är det inga rosenskimrande dagar direkt. Det vore att ge en lögnaktig bild av verkligheten. Men den är fylld med massa kärlek. Och ömhet.
Milou är en månad idag. Hon, ”min 40-års baby” som min mamma kallar henne sött, är en sådan naturlig del av våra liv. Inget av barnen kan låta bli att stoppa sina små händer i hennes babykorg när de går förbi. Smilla visserligen lite för kort men det löser hon med att dra fram en stol och försöka dra i det blåa tyget som hänger från korgen.
Och söndagen bjöd på möten! Jag var på jobb idag med yngsta förmågan. Fick träffa nordiska massörer och diskutera nordiskt samarbete! Det fick mina egna tankar att ta fart. Jag blir helt salig när jag ser de nordiska ländernas flaggor som vajar utanför Norrvalla. Det är en wow-känsla på alla sätt. I ungdomspolitiken kom jag säkert för första gången i kontakt med nordiskt samarbete och fick vänner för livet. En av dem heter Fredrick och sitter i EU-parlamentet idag. Jag har aldrig före det, eller efter för den delen, haft så fruktansvärt galet roliga möten. De nordiska nätverken gömmer jag för evigt i mitt hjärta.
Hoppas på att veckan bjuder på mera galet roliga möten! Och massa kärlek att ösa ut till höger och vänster! Mera sånt åt folket.
Hej, läste att din senaste baby var din 40-års present,typ.? …själv är jag en alldeles ny mamma, som är 38 är…det jag kan tycka ibland är man känner sig ganska ensam i att vara äldre som mamma. De flesta i Österbotten är ju under 30. Men nu till min fråga.
Jag är/har inte varit den som tänkt skaffa barn…men började tänka om…och då blev det. Jo, men endast 1 barn!…nu funderar jag igen, nog skulle det ju vara bra med ett syskon till våran 1 månaders…om några år! …skulle jag vara yngre skulle jag vänta tills han är 5, men med 40 …som är på ingående, så är det nog inte realistiskt! Sååå, nu till min fråga. Hur har du upplevt det att få barn, sådär nära 40?? ☺?
GillaGilla
Tja, jag tycker vi är ganska unga 🙂 är 37 år nu men närmar mig så klart 40. Detta är mitt fjärde barn och det var den lättaste förlossningen hittills. Allt föll naturligt.Allt fler får ju barn senare, på gott och ont, men jag har bar aupplevt detta positivt. Har aldrig umgåtts desto mera i mammaklubbar eller så. Då kanske det skulle vara annorlunda – jag har mest jobbat och haft dem med mig hela tiden. Så nä, åldern behöver du inte vara orolig över!
GillaGilla
Jo,men visst är vi unga! ?? tack för svar.
GillaGilla