Det där man inte vågar prata om som mamma

282702 10150248455221864 3234551 n2

”Har du problem med din relation till din dotter? Kanske du skulle avsluta din politiska aktivitet”? ”Nä, men jag sover ingenting…”

Hmm… så hette det 2012 i min kontakt med rådgivningen som nybliven tvåbarnsmor. I ämnet ”sådant man inte pratar om” – så hade jag fyllt i en enkät om mitt mående efter förlossningen. Och jag hade fyllt i den ärligt. Det gick inte så bra den gången med min ärlighet.

Solen skiner, allt är smårosa runt omkring, babykläder i prydliga högar och livet flyter på i allt hormonrus som nybliven mamma. Eller så inte? Jag var en lycklig tvåbarnsmamma på alla sätt. Min 2,5-åring var så snäll och så fin. Men… hon sov ingenting alls. Hon vakade på nätterna, ritade, tittade i böcker och ingen förutom mamma dög. Så kom lillebror och det fortsatte likadant. Hon vakade, hon pratade och hon väckte babyn. Och jag? Jag sov ingenting och var gråtfärdig varje morgon. ”Stå ut lite till” sa min mamma. ”Hon börjar sova när hon blir fem ska du se”. Tja, då kändes det som en evighet. Men hon hade ju rätt min mor. Det tog tills hon blev fem.

 

14435222 10153957080716864 6203147938700676632 o2

Det där mardrömssamtalet när kvinnan som var av en annan generation än vad jag var och som höll i samtalet, prisade min man som var första gången med på rådgivning. ”Han är så duktig och så närvarande”. Hmm… men jag då, som tog alla nätter, var jag alls duktig?. Så hade kvinnan läst om mig i media och sett att jag var politiskt aktiv. ”Ska du vara det om du är trött? Det tycker jag att du ska sluta med”. Det var min livlina just då. Att kunna delta i annat, kunna tänka på annat också.  I dag hade jag haft svar på tal. Då trodde jag bara jag skulle falla ihop i en blöt pöl av tårar och ångest. Det var mig det var fel på.

Så åkte min man iväg på arbetsresa och jag.. jag tog de två små och åkte hem till mamma. Och där sov de konstigt nog bättre. 

Jag har och jag haft en underbar hälsovårdare inför mina graviditeter de senaste åren. Hon är mjuk, hon lyssnar och hon tar emot. Hon är enastående på alla sätt. 

 

16729043 10154372730006864 4684654422843766262 n

Det som hände 2012 var en fläkt från det föregångna. men det bevisar att det som sägs i det otroligt känsliga tillfället, när man som nybliven mamma inte kanske är helt på topp, det kan vara avgörande. 

Så jag steg upp , borstade av mig och fortsatte. Så kom mitt första fullmäktigemöte och en kvinna i salen undrade ” Vad gör du här! du har två små där hemma att ta hand om”. Men den gången hade jag svar på tal. ”Det kan du fråga de 419 som röstade på mig”. Vi diskuterade aldrig saken igen.

 

10 reaktioner på ”Det där man inte vågar prata om som mamma

  1. Linda

    Du är så otroligt cool och modig Anna!Har precis hittat din blogg och mycket av det du skriver är mitt-i-prick.Så välbehövligt i vardagen. Önskar jag kunde lära mig av din attityd,jobbar verkligen på det.

    Gilla

  2. Patricia

    Oj gud, det där med 'duktiga fäder har vi hört här också. Så föråldrad syn på föräldraskap! (sak samma om man skötte allt utan hjälp medan han var på bygget)

    Gilla

    1. Anna Bertills

      Ja visst är det lite småroligt och också irriterande. sällan en mamma får beröm för det som öses över en pappa, även om jag unnar dem all beröm också!

      Gilla

  3. Jenny

    Ja, man ska akta var man sätter krysset på rdg.. För är man för ärlig blir det diskussion. Tycker de borde ta det hela med en nypa salt där också. För att man är ärlig ska det väl inte bli hallå! Och skulle det vara nån som mår dåligt och vill dölja det där och då i enkäten är det ju inte så svårt. 😉 Att ha ett eller fler barn är ingen skillnad, får man inte sova orkar man ju faktiskt inte. Dom använde ju sömnlösheten som tortyr förr! Intressant blogg du har, har läst ett tag. Skönt att tjejen sover nu, och njut av dagarna! Här njuter vi också av lillebror som är född i sommar.

    Gilla

    1. Anna Bertills

      Jo i år var jag ärlig 🙂 och stod för det. Tyra började sova nätter först när hon var fem så det tog ett tag… hon var alltid så snäll, hon bara inte sov. Och man blir ju galen när man vakar en längre tid. Njut av era dagar också!

      Gilla

  4. Elin Blomqvist-Valtonen

    Anna ❤ Tack för det här, för det ärliga inlägg! Jag har mött samma sak, inte på rådgivningen men på möten, i fullmäktigesalen, i butiken osv. "skall du faktist vara så aktiv, din son är så liten" och "men var e ditt barn" "borde du kanske inte vara på det här mötet, du har ju en baby"… Och när man svarar "han är på det bästa tänkbara stället, med den bästa människan i världen, sin PAPPA" är svarte alltid "men hur kan du lämna ditt barn" eller ännu värre "han är så bussig, du skall vara glad som har en man som VILL delta"….. vadå vill?? Det är väl inte fråga om att vilja delta och sköta sitt barn… Oh Well!

    Tack i allafall ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s