Jag skulle så mycket. Skulle skriva om skolmat tänkte jag, om en lång dag med krassliga barn och själv med en hög crp och infektion i kroppen. Men med intagen antibiotika och barn som till slut somnade så landade  jag i projektplaner, strök kläder och.. knappade in SATC (för er yngre så är det alltså sex and the city:)). Jag kan se de här avsnitten om och om igen. Så frigjort, så känslosamt, så äkta. Det här är en serie av min tid. De åren när det egna livet var knepigt så landade jag varje vecka i ett avsnitt som var både fräckt och frigjort. Minns också att en debatt om lämpligheten i serien pågick i insändarspalter. Och kärlekshistorien mellan Mr Big och Carrie. Som man led med henne och så man njöt när han äntligen fick ur sig att hon var ”the one”. 

Och här en gammal bild på Satc, eller så var det helt enkelt tjejteamet i Helsingfors.. svårt att säga. Serien älskade  vi alla fyra i alla fall ❤ underbara vänner. Sådana som visste vad man skulle säga innan man sa det.