När Smilla ser mig på dagisgården tar hon sats. Vrålar ”mammaaaaa” och slänger sig i famnen. Borrar in sin lilla snuviga näsa i min halsgrop. Malte mötte mig med ett stortjut igår. Jag hämtade för tidigt och han önskade att jag skulle gå hem och låta honom leka. Det finns inget ljuvligare än när barnen kommer springandes och sprider all kärlek. Men det finns också de stunder när man står där bredvid ett barn som vägrar gå hem med mamma. Det där med att mötas. Det där med hur känslor smittar av sig.
Korta snabba möten. Glada ansikten, mindre glada, folk som hejar utan att känna, andra som drar igång ett raseriutbrott för minsta lilla mot kassapersonalen i butiken. Det finns av alla sorter. Jag kunde dock ha sagt ett par ord åt den man som passade på att skälla ut personalen i en butik idag på grund av avsaknaden av cigaretter. Ja men förstå att man öppnar sig inför alla och skäller ut en inte ont menad kassörska! Schysst? Kunden alltid rätt? Nä, så är det inte. Man har aldrig rätt att skälla ut folk, och nej i det här fallet kan man inte säga att kunden har rätt. Jag tycker inte det. Vilken energi liknande tar av en. Jag kan inte låta bli att undra om det kändes bra för mannen när han stegade ut. Om det kändes bra att ha förstört dagen för en annan.

En klok kvinna sa en gång ”Anna, låt andra tvätta sin egen smutstvätt! ”Så sant! Man ska aldrig tvinga någon annan ta del av det. Så efter de kloka orden vid tillfällen där just hårda ord används brukar jag se framför mig en hög med tvätt och peppa mig själv med att ta avstånd från orden. Tänka att här finns det kanske annan tvätt som de själva behöver tvätta. Men jag ska inte göra det.

Det där med att mötas. Det där med att bete sig vänligt. Bjuda på ett leende. Vilken förändring man kan åstadkomma i världen. Det hände sig att jag tillbringade hela dagen på sjukhuset idag. Malte besökte reumapolikliniken och den yngsta babyns höfter skulle röntgas och undersökas andra gången. Jag placerade mig i kafeterian och en ljuvlig kvinna från personalen tog min bricka och viskade att hon läser min blogg. Och jag kände att här steg mitt humör till toppen rakt av. Det leendet mjukade upp regnet.

Så till dig unga kvinna som jag ofta möter när jag är ute och länkar – du är alltid glad. Jag vet inte vem du är men du hälsar alltid och tränar så himla flitigt. Till dig på Posten i Vasa som bar ut mina paket idag när jag samtidigt balanserade en baby. Till dig medarbetare som dök upp i dörren och fick in mina paket i bilen. Till dig barnläkare och barnkirurg på vcs – ni log mot mina barn, tog om dem så varmt och tröstade en orolig mamma. Till dig unga kille i S-Market i Gerby; du är alltid så glad. Och det smittar av sig!

Jag kunde göra listan hur lång som helst. Det finns många som ler mot världen och gör den till en extra bra plats för mången annan. Nästa gång ska jag komma ihåg att tacka er personligen.