Kattmat över hela golvet. Tusch på tapeterna. En mjölkburk som tappas över golvet. Jag stiger först i kattmaten i min iver att torka upp och halkar efter det i mjölken. Fräscht. Den vita skjortan jag hade på kvällens seminarium färgas blå efter att Smilla bestämt sig för att sprätta blåbärsyogurt. 

Glada ungar men lite för övervilda. Den nästyngsta petar på den yngsta. Storgråt från babyn. Den andra vägrar släppa taget och ska ”sköta beibi”. De två äldre slåss om vem som hade tidningen först. Och jag yrar mellan. Om jag lever ett klokt liv alla dagar..? Nä, det gör jag inte. men jag tycker om det som det är. 

En dag som alla andra. Fast är någon dag den andra lik egentligen?

I det vackra vinterlandskapet vi vaknade upp till hände också en tragedi för ett par unga människor och deras familjer. ”man vet aldrig dagen, ej heller stunden” brukar min mamma säga. Sant. Det är smärtsamt sant. Så tänker jag på det när jag sitter på den lilla rosa plaststolen i Smillas rum bredvid hennes spjälsäng med babyn på armen. Och väntar på att sömnen skall anlända.. och hör samtidigt de två andra som läser böcker tillsammans. Den rosa stolens plast klistrar sig fast. Klockan tickar. Jag tänker på tvättberget somska strykas och vikas. Just nu har vi varandra. Här och nu. Om morgondagen vet ingen.

Så när jag hittar Maltes teckning på min kudde där det står en äkta kärleksförklaring så tänker jag att det är så himla viktigt att säga att vi tycker om varandra, att man är ledsen för något man sagt, att man älskar varandra. Så viktigt också på jobbet att strö rosor lite här och där. Göra en vardag bättre för någon annan. Det kostar inget men ger så mycket mera. Kommer jag alltid ihåg det? Nej. det gör jag inte. Borde jag? Jo, det borde jag. ”Dem man ska leda ska man tycka om. Och visa det också” Sa en klok kvinna. Stämmer, så är det. 

”Äskar dig mamma” säger Smilla och lindar sina knubbiga armar runt min hals. ”Älskar dig och pappa nästan lika mycket som vår barnvakt” säger Malte och då vet jag att det också är en kärleksförklaring. Att vi hittat en till människa i deras liv som de älskar. Här och nu. 

(foto Malin Åbrandt )