Snön yr ner utanför fönstret. Milou har bestämt sig för att hålla låda mellan kl 22 och 01 numera. Jag föräter mig på nygräddade lussebullar under tiden vi fördriver tiden.. i väntan på att någon skall kunna hitta sömnen här. Vilken vecka det varit! Jag har varit helt däckad. Resten av gänget också. Idag börjar min feber ge med sig. Och barnen är på benen igen.

Så här, ironiskt skrivet, mina tankar om vad veckan som gick – vad jag lärt mig när det kommer till livet så där i all sin vardagliga prakt.
– När en ettåring är magsjuk och har feber, då är det inte helt säkert att personen i fråga är utslagen. Det står så om man googlar ”ettåring, feber och magsjuka” – att de kan vara helt utslagna. Nej, inte alls alla. Man kan vakna kl 01, spy ner mammas säng tre, fyra gånger. Och efter det vara speedad. Leka med dockor, se på tv, vilja bada, dricka vatten i mängder, spy lite till och tja, bada bastu med mamma kl 05 på morgonen. Sedan kanske man sover lite efter lunch. Men det är allt. Om hon någonsin är trött? Nä, inte tillräckligt. Aldrig egentligen.

– När en ettåring är riktigt risig så är det fortfarande kul att rita på allt som kommer i ens väg. Orken finns att rita på mammas relativt nya tapeter. Ingen tvekan om den saken. Rita lite till på skrivbordet också när man ändå är igång och få ett vredesutbrott när man blir av med pennan.

– När man själv känner sig urtrött, helt slut, så är det kanske inte så att man bara är uttröttad efter att man vakat och tvättat efter alla dygnet runt. Det kan löna sig att pröva feber själv också. Och sidu där, 38 graders feber var orsaken till att jag kände mig ”lite trött”. Heja mammor. När man mäter feber på alla andra glömmer man sig själv.

– När man tvättat och tvättat och tvättat… så då kanske det lönar sig helt kallt att slänga täckena? Och inte köpa dyra sådana så länge barnen är små. Då täcks man styra kosan mot Jysk och köpa billiga täcken. Utan dåligt samvete. Säger jag som är uppväxt i ett sparsamt hem där vi tvättade plastpåsar när jag var liten. Minns inte att jag någonsin skulle ha tänkt på det igen som vuxen.

– När en femåring tackar nej till allt från cola till godis.. .då är han sjuk på riktigt

– När famnen inte räcker till åt alla sjuklingar samtidigt… då är det inte så roligt. Det kan vara hjärtskärande när tårarna rinner för dem som just då vill ha mamma på egen hand. Antingen lever man med det eller så lägger man sig alla i samma säng. Slutar med att ettåringen buffar ut alla andra efter en halvtimme och själv tar kommandot. Här finns ingen sympati för sjuka syskon.
– När ens man säger ”det här var väl en okej natt va” kl 07.30 på morgonen så betyder det inte att han är ironisk. Han har har bara sovit sig genom följande scenario; kl 23.30, Smilla anländer till vår säng, vill ha mjölk, byter hennes blöja. Kl 01.00 Milou ska ha mat. Det knarrar i trapporna kl 02.15, Tyra vill ha vatten och undrar om hon kanske är sjuk. Skickar tillbaka henne i sängen. kl 04.00 Malte vaknar och skriker, vill ha mamma sovandes bredvis på golvet. Jag slocknar på hans Angry birds-kudde och vaknar närmare kl 05.30. Då ska Milou upp för mat och byte. Det kan man sova sig igenom också och vakna upp med föreställningen om att det varit en ”ok natt” 🙂

– När det skriks från två rum samtidigt så är man tvungen att välja – hur man än väljer blir det fel. Det får man leva med.

– Om man är fem år så tycker man också att oberoende hur mycket mamma tvättar och putsar så är lukten bara fel.. så då gräver man fram sin herrparfym och sover med den. Sprayar lite i luften när det känns så och tycker att det är ”fräschare”.
– Efter dessa dygn i en slags bubbla, så är man tacksam att komma över ytan igen. Att hitta barn som lekar på rummet istället för ligger utslagna, barn som äter normalt,dricker och inte stänger sina små munnar när det kommer till vätska. Så himla skönt att åka till affären, höra dem slåss om en kundvagn och komma ut med arga men friska barn.
Men så kommer händelser också under förra veckan där mina händer sluts till en stilla och desperat bön om att livet inte ska vända nu till något annat än vad det är, att hälsan skall finnas där för alla, desperation vänds till lycka några dagar senare när det visar sig att hälsan hos min nära är bra. Sluter ögonen igen och tackar om och om igen. Det var inte vår tur den här gången. Njut av livet. Värdesätt det.
Så vi bakar lussebullar. Vi föräter oss. Somnar, vaknar igen. Och ser på snöyran utanför fönstret. Välkommen nya vinterdagar. Vi har vaknat till liv igen.