Klockan är 04 och jag pallrar mig upp, kokar ägg och kaffe, klär mig snabbt och bär upp en sovande Milou för att ge henne lite mat före jag åker mot flygplatsen. Livet. Snön glimmar där ute, min man har sett till att min bil är varm och skön en tidig måndag… och den här tiden, just nu, är orken på topp. Sedan på eftermiddagen blir det ett stort dipp i orken. Men det tar vi då.  Styr in ”jouluradio” och så i väg. I tid dessutom!

Jul. Julklappar. Barnens har jag någorlunda koll på men mina egna, om jag önskar något?
Det är evigheter sedan jag hade listor på egna julklappar. Märkesväskor har aldrig varit min grej, inte heller dyra smycken. Jag tappar dem bara eller så smutsar jag ner väskorna med kvarglömd frukt. Ingen hit här. Min märkesiver var över med Lewisjeansens era i högstadiet.

Jag brukar fixa en liten sak åt mig själv varje år. För jag vet vad jag vill ha och det brukar vara ett litet belöningssystem. Efter att jag gått framåt i coachingen för något år sedan och fick ett litet genombrott i min egen självvärdering så hittade jag en DKNY ring på rea. Det blev en symbol för att jag uppskattade egna insatsen. När jag ser på ringen så ser jag framsteg.

När jag fick nuvarande jobb så bodde jag ännu i Helsingfors. Känslan när jag kom från intervjun var så bra att jag åkte via Stockmann och köpte det där halsbandet som jag tittat länge på. Men som jag inte tyckt att jag hade råd med. 

Så i år; när jag ändå orkat med en del jobb och en rätt stor familj, liksom avklarat hösten helt bra trots allt. Så då blir det följande investering; träning och hälsa. Ingen överraskning kanske. Den påbörjade jag visserligen i höstas och med 10 cm mindre runt midjan efter den fjärde förlossningens fjärde månad så börjar jag känna igen kroppen min. Inte helt men på väg i alla fall. Den känslan vill jag inte tappa. Nu vill jag ha maximal styrka igen. Mammafitness med Olga Rönnberg / som också finns licensierad hos oss (utbildningen) i Finland, får gälla ett tag ännu för att få pli på bålen. Sedan gäller PT med FISAF-stämpel.

Nej jag ska inte springa maraton (det har jag inte tålamod eller ork för att göra. Uthållighet är inte min grej. Men jag beundrar hårt dem som gör det och klarar av det. Lite småavundsjuk faktiskt). Jag ska inte tävla någonstans alls. Jag ska bara må bra. Äta okej. Inte vara kexoman. Äta frukost och mellanmål. Frossa i frukt. Frossa i grönt. Gå runt i mjuka träningskläder, andas, yoga, blåsa ut. Och bara se så där yogafräsch ut (I wish! Drömma kan man ju alltid). 

Det är årets belöning. Självdisciplin (högre makter skall veta att den biten krävs för hemmaträning) och köpt digital träning. Och jag är så värd det. 

PS. i övrigt begär jag några saker till för egen del; 1) mammas julbord med glasmästarsill 2) Vörå kyrka på julafton och mässan på juldagen 3) tid att läsa åtminstone en damtidning under julen. Möjligen en bok om jag bara kommer åt 4) inte flera tomtar i huset än vad Malte som bäst ställt ut. Tomtexplosionen är too much. 5) baka lussebullar med mandelmassa 5) snällhet, tacksamhet och närhet inför julhelgen 6) lite mindre tvåårstrots från fröken Smilla. Åtminstone mindre ritande på väggar och mindre runda ben som sparkar när allt inte går som man vill 

Så där ja. Det var inte så svårt!