Vaknar till en gnyende baby. Bär upp henne till vardagsrummets fåtölj, den blommiga,  för att ge mat och ser att snöflingor dalar ner. Vilken idyll. Barndomens julmorgnar dimpper praktfullt ner rakt framför mig. De morgnar när man vaknade av den lilla minigranen lysandes i rummet och dofter från köket. Mamma som fixade det sista. Tvättade golven, köttkvarnen som var igång, lussedoft som spred sig. Brysselkålen som jag lärde mig tycka om. Hon är en noggrann och pedantisk mamma även när det kommer till julfirande. Långtifrån det jag är. Jag sveper över och hoppas det blir bra. Och det blir helt okej oftast.

Lägger Milou igen och ber om att få 30 min egen tid i form av yoga. Riggar upp i tvättstugan, hittar dammtussar på golvet som jag föser undan, Ser tvätthögen, startar tvättmaskinen, tänder ljus köpta från min favoritbutik Vörå Blomstertjänst( där pratar vi kundbetjäning på hög nvå! rekommenderas) och styr in yogaprogrammet. Jag har lite svårt att slappna av, att andas som man ska. Jag inväntar små tassande steg, en sur Smilla ( i vårt hus ”Bossbaby”) med tre kaniner under armen, våt blöja och en uppfodrande min” Och varför gick du upp utan att underrätta mig. Nu jag sii KAJ jag mamma!”. Men idag sov hon, den känsliga lilla tjejen som precis som sin syster, den äldre, hör allt. Minsta steg jag tar så är de med och vakna.  Och ja, idag blev det yoga, solhälsningar och you name it! utan avbrott. Och då är jag laddad för resten av dagen. 

Läste en artikel i  vbl om hur en organisation vars chef mår dåligt kan göra att allt racklar. Att det helt enkelt brister så mycket i ledarskapet att det är svårt att styra upp arbetet. Att chefen inte heller är en robot och att ledarskapet bygger på aktiv växelverkan. Alldeles sant. Och det samma gäller också medarbetare. Om man inte mår bra, så påverkas hela arbetsgemenskapen. Det behöver inte ens alla gånger handla om arbetet. Men gör det många gånger de facto. Det kan handla om otydliga gränser, oklara arbetsfördelningar, osläckta bränder, för stor belastning och bristen på feedback. Man kan som chef inte göra alla nöjda hela tiden. Den insikten kommer med åren. Och att älta det tjänar inget till (även om jag är den ältande typen). Men med ett aktivt ledarskap och växelverkan mellan medarbetare och chefer kan många känna att de kan påverka och det betyder också att man kanske också mår bättre. Helt konkret; lyssna på varandra, utgå från att alla vill väl, se varandra och ge möjligheter att påverka arbetet). 

Jag genomgick en mindre utvärdering för ett tag sen. Det var nervöst. Det var spännande. Och de egenskaper jag tyckte jag inte hade, ansåg mina medarbetare att jag i alla fall var rätt skaplig på. Den bit jag tyckte jag jobbat med extra, den ansågs kanske vara den svagaste. Det betyder förstås att jag helt enkelt inte kommunicerat ut vad jag vill tillräckligt bra. Det är nervöst att utvärderas. Man tror kanske att det är jag som människa som får feedback. Men det är ledarskapet som får det. Skakigt, men enda sättet att utvecklas framåt. Jag har lite för brått som människa. Allt är här och nu och framåt. Gärna online 24 / 7. Det jobbar jag hårt med – att tagga ner. Yogan är en viktig bit av det. 30 minuter ensam i tvättstugan (hur avslappnande låter inte det) Coachingsamtal och feedback en annan. 

Att ta reda på vad det är som får mig att må bra, kunna återhämta mig (vilket är min styrka numera), och också få någon gång lite fler sovtimmar. Det får mig att må bra. Att en kollega ringer och sprudlar i telefonen en dag. Sprudlar av entusiasm över vad hen gör och vill göra. Hur hen njuter av vardagen. Det får mig att må ännu bättre. Optimismen smittar av sig – det fyller mig med ork. Och det tror jag att hen anar 🙂 

Och bossbaby, vad hon gör nu? Hon sover. Ännu några minuter. Och jag? Jag gör det jag älskar; skriver.