Lyssna, säger jag åt barnen. Ingen lyssnar ännu. Ber dem stänga tv:n. Inget ljud eller svar hörs. Höjer rösten. Men nej ingenting ännu. Höjer rösten ännu mera och då reagerar en av dem i alla fall som meddelar att han inte tycker om min arga röst. ”Men lyssna då så undviker jag tjat!”, säger jag

 

”Du lyssnar inte mamma, säger de tillbaka”. Jag är djupt försjunken i egna tankar och hummar till svar. Visst lyssnar jag, säger jag. Men inte aktivt. Måste jag väl erkänna. Helt galna blir de om de alla tre har saker att berätta samtidigt och de måste vänta på sin tur, eller ännu värre; jag pratar i telefon när budskapet måste fram från någon av dem. Ibland alla tre. ”Jag pratar med min chef” väser jag till svar en dag. Det är det enda som får dem att vänta på sin tur.

 

 

Det visar ju sig att ifall man lyssnar och deltar aktivt så kan man få till mera – både hemma och på jobbet. Det finns det där med att lyssna för att man inte har något val men så finns det också det där genuina lyssnandet. Det handlar ju mycket om respekt för den som talar och som vill ha fram sitt budskap men så handlar det också om att skapa bättre utgångsläge för alla. Ibland blir möten för långa och för många. För energikrävande. Och handen på hjärtat, visst har vi alla varit delaktiga i icke-produktiva möten. Där energin inte har flödat utan mera stuckit ut ur rummet. Där bullarna på fatet är för länge sedan ätna och kaffet kallnat. Och det tar inspiration. Den åker all världens väg. Fyra av 10 chefer (chef.se) anser att vi har för många ineffektiva möten.

 

Minns ni Steve Jobs, den numera framlidna vd:n på Apple? Så här gjorde han(www.chef.se);

1) Intima möten med få personer
Desto fler desto bättre, kanske många tänker. Men det var inte Steve Jobs filosofi avslöjar hans tidigare radarpartner Ken Segall

 

2) En ansvarig – för varje mötespunkt
Steve Jobs hade ett tankesätt som byggde på att hans medarbetare hade ett stort eget ansvar. Det gjorde att när Apple hade ett möte fanns det en ansvarig för varje punkt på dagordningen. Systemet kallades för DRI (Direct responsible individual).

 

3) Förbjöd onödiga Powerpoint-presentationer

Om det var något som Steve Jobs avskydde så var det formella presentationer. Han tyckte att det ofta innebar att någon gömde sig bakom en Powerpoint-presentation. Desto mer gillade han att träffas ansikte mot ansikte med sina medarbetare. Därför införde han förutsättningslösa möten med marknads- och annonsavdelningen varje onsdag.
Målet? Att det skulle skapa passionerade möten med kritiskt tänkande.

 

 

Jag tycker det är enkla knep men mycket gångbara. Alldeles speciellt det faktum att varje möte istället alltid borde vara bra förberett och därmed kunna hållas inom givna tidsramar. Och att varje åtgärd skall ha en konkret ansvarsperson och tidtabell. Och möten bör ha en tidsram – t.ex. kl 10-11. Då skall det vara klart efter det. Nästan som barnens kalas som har en given tidsram.

Mina ”to do listor” är de viktigaste som finns har jag lärt mig. Det ser ut som klotter i massor. Men där finns veckans lista, där finns barnens aktiviteter, där finns exakt vad händer hur vilken dag och där finns också tankar, kreativa förslag och nonsens förslag. Allt ryms i ett slitet häfte. Jag har lärt mig att uppskatta häftet. För i det prioriterar jag rakt av. Kan kanske hålla effektivare möten som inte drar ut på tiden. Strategimöten är en lite annan sak men vanliga dagsmöten kring ärenden bör kunna förberedas och också avhandlas av respekt till medarbetares tidsplanering.

Och här är det också back to basic. Det där med att lyssna men också kunna ge svar. Lyssnandet skall ge upphov till en dialog också. Och jag är övertygad om att det är lyssnandet, det genuina,  som ger upphov till goda möten. Och dialoger.