Crazy dagar, långa nätter, mjuka landningar

”Just nu tänker ni kanske timme för timme men så småningom bör nu kunna tänka lite längre, kanske några år framåt.” Jag lyssnar på min kollega och rektor Steffe. Han talar med studerande och gör det på ett sådant där sätt att man blir imponerad. Han talar med dem, inte till dem. Och de lyssnar.

Ibland lever jag också timme för timme Speciellt nattetid. Jag har ju aldrig varit en sådan egentligen. Jag älskar planering och har alltid tänkt lite längre fram, även som liten. Men nu landar jag ibland i timmar för att bara klara av att hålla mig lugn. I natt var en sådan. De minsta flickorna vakade om varandra och det blev högst en timmes sömn i sträck. En kastade sig över hela sängen, rullade runt, sparkade, ville dricka, byta blöja… tjöt så högt att hon väckte den minsta stackaren som oftast får sova i egen säng eftersom hennes syster annars rullar på henne. Igår testade hon att nästan, bara nästan, sätta sig på henne och leka ”häst”. Den minsta var också orolig och ville hålla till i famnen.

Så skulle jag upp kl 05. Och när jag var i färd med att sminka över de värsta påsarna under ögonen… så visst gick dörren upp och där stod hon. Nattsuddaren. Med två kaniner i famnen, en tung blöja och ett runt litet ansikte. Och javisst, hon var på sprudlande humör som vanligt. Ville lacka ”naanarna (naglarna) och ville ha puder. Ville se på tv. Ville äta. Hur är det möjligt? Själv hasade jag mig fram i köket för att klara av att få till en kaffekopp. Men hon, tvååringen som borde sova 15 h egentligen hoppade runt. Enjoy every moment in life. Varje timme. Ja det gör jag också. Ofta.

 

gyllene2
Men säg de timmar som inte går över! Nu i huvudstaden efter att ha avverkat effektiva timmar i tåget. Reformarbete i en del av maktens korridorer på gång. Timmarna i tåget går åt till jobb. Högre makter ska veta att jag är effektiv som bara den. Mailen flyger iväg och planer blir ett steg närmare något mera verkligt. Abba och Chicago spelar i hörlurarna och ett vintrigt Finland passerar mig.

Jag brukar planera in riktigt packade dagar för att landa mjukt en annan dag. Med mjukt kan jag också mena helt färdig, men ”mjukt” låter bättre. När ångan är uppe är det inget som stoppar mig liksom  Ungefär som att försöka stoppa en mamma med barnvagn som har bråttom. Det går bara inte.

Idag är det gyllene skor som gäller. Med de här på fötterna är jag svår att stoppa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s