Sätter mig bekvämt i väntan på att flyget ska avgå. Det ser kollugnt ut idag. Med tanke på att ett flyg mot Teneriffa snart ska avgå. Jag ska bara till huvudstaden. Ingen direkt trängsel eller uppsluppenhet. Några farbröder som kanske är på sin första utlandssememster, biljetten hårt i handen och en viss nervositet osar om dem. Härligt. Jag älskar flygplatser. All förväntan i luften. Människor på väg någonstans.

På samma sätt är jag fäst vid möten när man kommer hem. Rörande blickar och omfamningar när passagerare landar och kommer ut i ankomsthallen. Familj som väntat. Än är det barn, än förälskade par och naturligtvis mor- och farföräldrar som väntar på andra sidan glaset.

Förra veckan när jag steg av nattåget så föll jag nästan över ett kärt ungt par utanför tågdörren, Han mötte upp henne och det såg ut som om omvärlden försvann. Efter att jag, snart medelålders kvinna, halkade och nästan föll rakt på dem, så drog de sig generat åt sidan från tågdörren. Jag hade velat säga att de var så himla söta. I sin förväntan inför livet.

Själv minns jag både goda och dåliga avsked. När man vet att vissa avsked troligen är några av de sista. När man är rädd för att åka eftersom en nära är allvarligt sjuk. Eller när man åker och vet att det kanske inte blir någon mer gång. Tonårskärlekar där man i avskedets stund ändå visste att det var här var det liksom. Mera än så här blev det inte.

Men så de glädjefyllda stunderna. När man längtat efter varandra. När minuterna har känts som dagar. När man ser familjemedlemmar själv på andra sidan glaset, väntandes. På just mig. Alla sådana stunder.

När ens barn löper amok mot tåget när man kommer och alla pratar i mun på varandra. När det verkar som om man varit borta i fler dagar istället för 12 timmar. ”Mamma komer nart” säger Smilla de dagar jag är längre på jobb. Och visst kommer jag snart. Förr än hon anar. Och hon är lika fruktansvärt glad varje gång. Hoppar upp och ner. Skriker ”maaaamaaaaaa”. Jag lovar att vänta på henne när hon blir större och är ute på sina äventyr. Lovar att hämta mitt i natten, oroa mig och ringa henne tio gånger innan jag har henne på rätt sida av glasrutan på flygplatsen.