Kallt. Iskallt. Som Smilla säger. Och så uppfriskande! Så här pigg har jag inte varit på länge, länge sedan jag upplevt kylan och ljuset vara så uppgiggande.

Jag möts av visdomsord när jag kommer in till dagis idag. De hänger på väggen varje dag men ja, i all brådska glömmer man bort att läsa dem. Och det borde jag göra – för de är en bra påminnelse om att daghemsmiljön också lever enligt de principer som vi själva också pratar om att vi gör. Att det alla gånger inte behöver vara så otroligt omständigt, det kanske bara behövs dessa påminnelser.  

(foto Malin Åbrandt)

På Smillas dagis fastnar min blick på både gott bemötande på listan men också att orden ”får inte, går inte, gör inte” ska undvikas. Så är det ju! Att tänka på under dagens lopp – både hemma och på jobbet.  För vem blir glad av sådant? Att höra det hela tiden? Ingen. ”Vi har gjort det här förut, funkade inte” hör jag mig själv säga. Nähä, men kanske man måste testa igen då men på annat sätt. I vardagen måste man stanna upp ibland, jag försöker göra det hela tiden. Ibland med dåligt samvete men ibland också reflekterandes över att saker gått fint. Igår till exempel fastnade smillas lilla hand mellan bildörren när Malte tryckte igen den. Gråt och elände från morgonen. Men kvällen var ljuvlig. Jag somnade med en tvåårings lilla blåa finger i min hand. 

Ni minns kanske Morran och Tobias? På en av våra enheter hänger en ljuvlig bild på Morran – gör mig glad varje gång! Inte den bästa rollmodellen direkt eller en med visdomsord, men som framkallar till skratt varje gång. Bara sånt liksom att vara glad över. Tack till den medarbetare som klistrade upp Morran 🙂