Söndagar. En förberedelse för måndagar? En vilodag? Någonting kanske mittemellan. Minns i Sköna söndag på 80-talet? Då satt vi fastklistrade framför morgonjumppan och Susanne som skrek ”Kniiip” med trikåer och body på sig och benvärmare. Så befriande 80-talet var! Det var kotletter till söndagsmiddag och kaffefromage till efterrrätt. Vi fick alltid efterrätt faktiskt. Jag gör aldrig efterrrätt. Mamma och pappa vilade efter maten på söndagarna och jag skulle ut och leka. Inte sitta inne,det skulle man inte. Och vi gick ut själmant. Hängde i skogen bredvid, petade i bäcken som fanns nära skidcentrum och kom in leriga. Dagens söndagar ser lite annorlunda ut. Många gånger idealiserar men det gamla, det trygga. Precis som i det politiska livet ibland. Allt var bättre förr, tryggare, enklare.

Kotletterna med ananas på var godare. Köttdisken fanns i alla affärer och man kunde cykla utan cykelhjälm. Typ. Men då har man också glömt 80-talets våndor. Den konjunktur som svängde, som överhettades. Trikåerna och det permanentade håret. Samtidigt fanns där en grundoptimism som vi förlorade nästa årtionde. 90-talet var mörkare, svårare och Irak invanderades. Jag var då övertygad om att nu dör vi allihopa. Jag satt i min säng och hörde rapport och nyhetssändningarna  – pappa satt fastnaglad framför tv:n. Nu smäller det, tänkte jag. Det gjorde det, men inte hos oss.  

Så allt har sitt liksom. Allt har sin tid. Så även veckodagar.

Hos oss är söndagar fulla med program, hobbyn framför allt men också förberedelser. Länge tyckte jag det var lite småjobbigt. Som en upptrappning.  Som en väntan. Jag gillar inte överraskningar, jag gillar planering.

Nu tänker jag som så att vi ska landa i söndagarna också. Inte för mycket kalendrar, inte för mycket ”vad händer vilken dag” – bara en kort check. Sen måndagar – där lyder jag min medarbetare som peppande brukar berätta om hur hen tecknar ner det goda varje dag. Och tränar upp de tankarna också varje morgon. Sträcker på sig. Inte börjar dagen med att sucka och skynda. Utan försöka planera. Tja, det går väl sådär. Vissa morgnar är bäddade för irritation och det sprider sig i familjen. Det som absolut krävs för en bra måndag och början på veckan är att jag själv stiger upp i tid och har allt klart. 

Och måndagar har sin charm. Glada kollegor, fart och skoj. Och barn som också längtar till sina kompisar och skola & dagis.

Sportlovet har varit härligt, jag tar emot en ny vecka och mars med alla förhoppningar, inspiration och förväntan. Låter det för klämkäckt? Troligen. Men med de tankarna bäddar jag för en bra början på veckan. 

Och söndagsmiddag? Plötsligt blev  jag sugen på kotletter med ananas. Men rotmos blir det. Med grönsaker och kokt korv. Också en fläkt från ett ljuvt 80-tal.