Vad jag gjorde igår? jag handlade i rusningstid och med alla andra som fyllde kärrorna inför påsken. Galet med folk. Jag + fyra små där gryningen åter nalkades efter en vecka där en efter en däckat. Jag var på hugget i början av veckan, det slutade i ett par dagar med feber, magsjukor och allt där emellan. En sju månaders liten stackare som tog emot smittorna också och däckade ut. Men nu, när påskljuset lyser in över min favoritfåtölj, känns det rätt fint.  Jag lyckades handla med de yngsta två igår, tvååringen som inte är rädd för något så sticker gladeligen iväg genom massorna och jag efter. ”Åkäj då mamma” säger hon och sätter sig en stund i vagnen. En minut senare är hon på G igen.

Mitt i vimlet med påskmust, lammkotletter och allt motbjudande rusning kring godisdiskarna (jo jag var en av dem) så såg jag pappa. Så där i mina tankar. Han är mig veterligen den enda som älskade rusning. Det är 10 år sedan han lämnade oss. Men att han är här. Hela tiden. Och i rusningen stannade jag upp, såg hans rödrutiga skjorta med jeansen för hårt spända. Mössan på huvudet och läderjackan på. Han älskade människor. Älskade att se på dem, att prata och att umgås. Han var en social och snäll begåvning. Hans huvud svängde från sida till sida när han insåg att rusningen bestod av människor han kände. Det tog länge att handla med honom för han ”fastnade med munnen överallt”. Så jag suckade, drog i honom och tjatade. ”Måst tal med folk” sa han.

Och så jag saknar det! Jag pratar ju också, ibland för mycket men aldrig tillräckligt. Stannade upp och träffade en trevlig kvinna med ett litet barn. Vi pratade lite och det värmde. Bara så där. En annan kvinnas lilla kille träffade på Smilla och så pratade vi lite. Är det kanske så här man ska göra det? Är det så att småpratandets tid effektiverats bort? Vi knuffas med vagnarna, skyndar mot kölapparna som om det voren en tvättäkta tävling i direktsändning…och att vi på riktigt behöver det där att prata, se varandra – kanske för att må bra också. Småpratandet, jag ska jobba på det. Det ska jag berätta för pappa när jag tänder ljus på hans grav idag.