Jag bakar semlor så här mitt i natten. Svarar på mail, skriver ansökningar och drömmer. En del drömmar förblir drömmar, en del tror jag blir verklighet. Jag är till min läggning rätt realist, men har lärt mig med åren att det är okej att drömma. Att det när själen. Vet ni, en del drömmar jobbmässigt trodde jag aldrig skulle gå i uppfyllelse. Men det gjorde de.

(bild Vaasainsider.fi. bild Linus Lindholm)

Dessa två veckor har varit sjukt goda veckor. Det har regnat lite manna uppifrån. Jag får lite nypa mig i armen och kolla om det är sant. Efter så många tuffa år så får vi plötsligt (neeeej inte är det så egentligen. Vi jobbar så otroligt hårt med allt. Så här kommer inget spontant. Men det känns lite så ikväll) så många goda besked. Pessimisten i mig (det finns en sådan också) säger att ”vääänta du bara Anna, snart blir det problem” medan optimisten säger ”go for it, njut. Det är ni värda hela bunten”!

Smilla har sovit som en kratta i mera än ett år. Av en händelse hittade en läkare orsaken. Hon hade petat in en avklippt tops i örat. Låångt in där. Och idag skulle vi till läkaren igen för att se om örat tagit skada. Det blev en tur hem från Helsingfors och tillbaka i morgon igen. Örat var friskt. Tack och lov för det. Och hörseln bra. I morgon bär det av till huvudstaden igen. 

Men nu, nu bakas det på Råsvängen. Nu skrivs det. Och så som det också dröms här borta. Det måste man få. En del av drömmarna skall jag minsann realisera. Så småningom.