”Äntligen mamma. Nu får du vila.” säger han. Min visa sexåring när jag lägger mig ner bredvid dem för att läsa en saga. Som jag har längtat efter att lägga mig ner. Vila. Och när kvällen kommer, så kommer också energin tillbaka. I jobbet fokuserar vi mycket på hälsa och återhämtning. Jag är väl ingen direkt förebild men jag jobbar personligen också på det. Ser hur mina medarbetare jobbar fram sitt budskap med våra grupper och enskilda kunder. Ser att de lugnt och metodiskt går igenom vardagen tillsammans. Så har jag också gjort. Men inte systematiskt. Min återhämtning måste tas när tillfälle ges. Inväntar jag den perfekta stunden, så då har den gått för länge sedan. 

Försök yoga och göra solhälsningen med en tvååring som bankar på sovrumsdörren och ska in. Funkar inte. Men kl 06 på morgonen kan det funka om jag har tur.

(PT Nicke har sett till att jag lyssnar på band med avslappningsövningar. Somnade första gången men sen fick jag till det :))

Om man tänker tillbaka lite på ”förr i tiden” så minns jag ju själv när min pappa ofta vilade när han kom hem från jobbet. 20-30 minuter. Det räckte. Samma sak på söndagar. Då var det lugnt i huset, söndagsmiddag till gudstjänsten och sen var det vila.  Man vilade mera inplanerat. Det kan ju tyckas ha varit bättre förut. Men tja, då var ”flex” tanken inte speciellt förekommande. Satsningar på hälsa och välmående på jobbet fanns knappt. Och t.ex. coaching hade knappast varit en satsning på den tiden. Nu pratar jag ännu om 80-90-talet. 

Det är lite som när en av mina favoritprofessorer i statskunskap berättar åt sina åhörare att vi egentligen aldrig haft det så här bra. På riktigt. Det har aldrig varit så här lite krig och konflikter. Men de kommer närmare på ett annat sätt idag.  Lite så tänker jag med återhämtningen i livet också. Det finns nämligen möjligheter för återhämtning, även för en fyrabarnsmamma som jobbar plus lite annat till, betydligt flera möjligheter än för min mamma i tiderna som ändå har tre barn. Det finns, men jag måste själv styra blicken dit och själv se till att det händer. Det är ingen som serverar återhämtningen på en bricka. Och det är en gåva det i sig. Poängen ligger i egna prioriteringar, redskap och tankar.