Som tonåring minns jag att jag blev förvisad i säng många gånger när jag försökte tjuva lite och vara uppe sent. I smyg. Funkade inte i vårt enplanshus. En gång, typ 1995, pratade jag med en tänkbar pojkvän i vår fasta telefon. Mitt i natten. Drog telefonen rakt över hallen. Naturligtvis vaknade pappa, kom gåendes raskt i mörkret och föll över telefonsladden. Ingen hit kan jag lova. Det gjorde jag inte om. Jag kan skratta åt det nu. Det gör säkert pappa också där han är. Men jag kan lova att det gjorde han INTE då.

Men hur som helst. Min dygnsrytm är väl inte helt rytmisk. Mina medarbetare kan få mail av mig de allra mest konstiga tiderna. Nattens timmar har varit min kreativa period. Mitt lugn. Mitt mys. Jag, ett tänt ljus, projektplaner eller annat. Och jodå min ekonomichef är likadan. Det är inte bara en gång vi pratat siffror mitt i natten. En del tror jag inte är riktigt klok, andra har samma rytm och så har vi gruppen som bara konstaterar att det är typiskt mig. En del kan kanske tror att jag väntar att mottagaren måste svara mig omgående. Så är det inte. Och det är utmaningen med att ha en dygnsrytm där jobbets kreativa delar görs då mellan kl 22 och 01. Men efter fyra barn och en del sömnproblem så har jag som en liten målsättning att komma mig i säng kl 00.00. Lyckas ibland.
Och så har jag börjat älska morgonens tysta timmar. Så ibland svänger jag på det och tar mig upp efter kl 05. Får allt gjort (kanske) och är mera än nöjd sen.

(chef.se)
Därför blir jag så otroligt glad att läsa senaste chef.se där man bekräftar det att dygnsrytmen kan vara olika och påverkar jobbprestationen och att det kan vara individuellt. Så är jag med andra ord inte så konstig. Att man helt enkelt ska förstå och hantera sin egen rytm och jobba med den på ett positivt sätt.

Det löste jag ikväll med att sitta på flygplatsen i Helsingfors. Tar nattflyget hem och har exakt 2,5 timmar på mig att få ut ett utkast till en ny ansökan. Känns som om jag på riktigt just nu är on top. Sen i morgon bitti? Not so much gissar jag.