Äntligen. De två yngsta somnar efter mycket om och men. Det är konstigt med våra barn, de är inte hemskt intresserade av sömn känns det som. Efter att de somnat är krafterna på sparlåga. Jag försöker få upp Malte ur Tyras säng, han är tung och allt längre.. bär honom i säng och stoppar om de små benen. De två yngsta snarkar och knarrar från sitt rum. Jag försöker gå försiktigt så att inte trappan ska väcka dem. Väntar mig att höra ”mammaamamamamamamama” om en stund igen.

Väljer mellan att kasta mig raklång i sängen eller dra på träningskläderna fastän klockan redan har passerat 22. Jag väljer det senare. Benen är som spagetti när jag tar mig ut. Men den sköna luften, doften av vår och tystnaden väcker mig till liv igen.

Jag har fastnat helt för den svenska podcasten” framgångspodden”. Jag har nu hört på Hannah Widells intervju tre gånger minst. Och så Per Holknekt m.fl. Och jag känner att den här positiva kicken är det jag behöver innan de sista arbetsuppgifterna för kvällen tar vid. Ni vet, det finns hur mycket som helst negativt att plocka fram om man vill. Inga problem där inte. Men det där med att koncentrera sig på det glada, det goda, det fina. Framgång kan säkert vara provokativt för många. I Finland skulle det säkert anses vara lite väl. Men i Sverige, det goda glada Sverige, så är det bara så himla mysigt.

Framångspodden visade sig vara en härlig stund med avkoppling och inspiration. Så underbart att höra om drivna människor. Med det inte sagt att jag skulle kunna eller vilja göra exakt som dem. Men onekligen ger det en kick. Och nej. Ingen avundsjuka, Bara en beundran.

Jag vet inte hur det är med er men är man nästan halvvägs då i livet så kommer man till en punkt då man bara behöver lite mera av något. Jag behövde mera inspiration, men kan inte gå på föreläsningar på kvällarna pga jobb och småbarn. Då löste vi det så här. Föreläsarna besöker mig efter kl 22, med en porlande bäck bredvid mig i mörkret.. alldeles i närheten av Strömsö. Vilken lyx.