Morgonyogan avklarad. Solen stiger upp. Staden vaknar. Och här sitter jag och sneglar på boken jag köpte och som jag hört såååå mycket om ”omgiven av idioter”. Det ska erkännas att jag skämdes en smula när jag köpte den i affären. Tyckte det var lite småpinsamt att lägga en bok med det namnet på bordet. Som om jag skulle behöva peka ut andra liksom. Nu är ju inte boken så. Men jag skämdes pikulite. Jag har hunnit genom halva men någon sträckläsning åstadkommer den inte direkt här. Men det handlar mera om mig då. 

Boken pekar ut och förklarar beteenden hos människor och delar in personligheter i olika färger. Jag kom mycket snart fram till att jag åtminstone måste vara en blandning av gul-röd.. blå är jag inte direkt. Men hmmm. Jag vet att föreläsningarna kring detta åstadkommit rusning ch någonstans där inne hos oss så bottnar det i att vi vill förstå varandra. Kunna förklara varandras beteenden och i slutändan faktiskt kommunicera bättre. För vad är dålig kommunikation egentligen? Den frasen används ofta. Allt från när man av mänskliga orsaker glömt något till att man inte vill prata med varandra. Det är just dålig kommunikation för mig. Det är inte så himla komplcerat egentligen utan bygger på relationer där man helt enkelt inte får till det. Både privat och i jobbet. I slutändan bygger mycket på ens egen vilja och ork. Ibland måste man bara acceptera att kommunkationen, samtalen, kanske aldrig blir bättre och leva med det Ibland så går det faktiskt att förändra, om man vill. 

(foto Linus Lindholm. Vaasainsider)

Tillbaka till boken. På många sätt fascinerar den. Men på andra sätt så är jag inte helt överens med min plötsliga lust att läsa och dela in människor i färger. Visst, jag nickar igenkännande på många saker. Den beskriver exakt allt ifrån hur man svarar på epost till hur man beter sig på möten. Men ändå. Nä. Jag håller mig till coachingssidan jag tror jag. Nästa gång köper jag en bok aningen mera positiv tror jag och jobbar med mig själv lite mera iställer för att måla andra i olika färger.