Jag dammsuger köket med miljoner riskorn. Fiskgrytan som jag gjorde enligt recept (och som blev urbra) ratades av Smilla och Malte. Smilla ville bara ha ris och ”Biskop” (ketchup). Milou åt så där men passade på att klibba runt, kasta ut all mat och få fruktmoset som var hennes efterrätt att träffa mitt ansikte. Livet liksom.

Medan jag dammsuger så har den yngsta tömt kattmaten och försökt äta torrfoder. Nummer tre, fröken Smilla, har tömt min tub med handkräm och smort in sig själv, soffan och två dockor. En sekund senare har hon tvål i ögonen och skriker som besatt när jag försöker tvätta bort all tvål. De två äldre har bundit fast kramdjur i hopprep och kivas om vem som ska fira ner vilket djur för trappan. Jag badar de två yngsta medan jag känner en kall vattenstråle träffa nacken. Malte har hittat vattenpistolen. Smilla häller ut mitt schampo medan Milou satsar på att slicka såpan på golvet. Och jag bara ”räkna till tio Anna, räkna till tio…” och nja, det lyckades väl så där. Siffrorna gick för snabbt ikväll.

Så när jag värmer en mjölkflaska åt den yngsta och försöker ta kväll.. så ser jag morsdagskorten. .De vackra. Där Malte förkunnar att han älskar mig till en okänd planet och hem igen. Där Tyra berättar om att jag gör den bästa maten och att hon tycker mamma är underbar och fin på att trösta. Och så Smilla då men en liten blomma där det står ”mamma kommer hem”. Och jag bara glömmer riskornen, vattenpistolen och kattmaten.

Jag skulle skriva om karriärtips ikväll. Jag hade det fem före klart tänkt. Så där som nästan pennan i handen. Den glödde i tankarna. Men så kom livet emellan.