Minuterna innan de andra vaknar. Annas minuter, möjligen timme, ibland timmar. De är så värdefulla. Det är då jag andas på egen hand. Och planerar, jobbar ikapp, läser tidningar och tränar ibland. Morgonens tidigaste stunder. Det är då inredningstidningen kommer fram. Den som jag älskar att vila ögonen på men som kanske inte är direkt mitt hemområde. Men att titta på bilderna och få en glimt av det vackra. Konstigt nog ger det ett lugn. 

Kaffet åker fram. Verandadörren öppnas. Katten styrker runt. Missnöjd med maten tydligen. Och jag andas lite till. Här och nu. Bara jag. 

Så slår den andra dörren upp och ut kommer en liten tjej med håret på ända. Blöjan är tung. Och hennes min säger allt. ”Vad gör du här utan mig mamma”? Hennes morgonrock åker på, filten kommer fram.  Och här sitter vi båda två. Och bara är.