Smyger tyst in genom dörren med Milou i famnen, det är efter midnatt och det har varit långa mötesdagar i södra Finland. Bär in henne i sängen. Smilla vrider på sig och mumlar mamma i sömnen. Malte hostar. Tyra snarkar. Hemma. Förra veckan vred jag mig av lite angst – hur skulle vi få till denna vecka med allt som händer och hände? Nu kunde jag lite highfiva mig själv. Där satt det. Det är fredag redan och om några timmar börjar Norrvallas dimission.  Nej, det hade aldrig funkat för oss, alltså denna vecka, om inte vi hade fått in min mamma och mormor som täckte upp, snöt näsor, fixade mat, vyssjade och kramade. Hon är guld. Eller som Malte sa; Mommo ÄGER.