Sanslöst vacker kväll och natt. Sitter i badtunnan, den är brännade het, och ser upp mot himlen. Tänker att pappa kanske kollar ner på mig. Han tycker säkert att badtunnan är onödig lyx i livet. 

Himlen är rosa, natten är ljus och katten står på bakbenen mot tunnan och väntar på mig. De små har somnat. Ibland behöver jag en pyjamasdag Det betyder att jag i princip inte går ur min pyjamas på hela dagen. Idag var det nästan så. Sanslöst fin dag.

(bilder Malin Åbrandt, http://www.abrandt.com)

Har plöjt genom vbl och fastnade förstås  vid de små pojkarna som skulle börja förskola och skola i Vasa och som på grund av sina hälsa fick och får kämpa för att få sina platser som tänkt. Bakom ligger uppenbarligen frågan om kostnader för barn som kan behöva extra hjälp. Hur det än må vara så är det otroligt berörande, ångestframkallande och allt däremellan att ta del av det. Det är alltid så oerhört känsligt att bolla runt med små barn. Med hälsa. Deras unga hälsa. Och det är oerhört sårande och stigmatiserande. Ens mammahjärta snörper fast liksom.  Krigarmammor och pappor väcks till liv. Oberoende vilken instans som skall stå för vad så låt aldrig små barn få spela huvudrollen i sådant spel. Det är sådana case där man direkt måste göra det bästa av det tillsammans. Jag ser inte poängen i att besvära sig från en skolas sida.

Men medborgarsamhället väcktes. Det lever fortfarande. Och tidigare fullmäktigekollegor som Anne och Johan öppnade upp och tog plats i frågan. 

Hjärtat bankar lite extra när människor ställer sig upp i politiska frågor, tar plats, argumenterar och också kommer med lösningar. Just sådana vill jag ha omkring mig om samhället sviker. 

Sanslöst goda människor.

Sanslöst vacker kväll. 

Sanslösa tankar som flödar.

Allt detta en helt vanlig lördag kväll.