Jag älskade Arja Saijonmaa och gör det fortfarande. Allra mest gillar jag hennes ”jag vill leeeeva i Europa”. Känner att jag nästan kunde brista ut i den låten här på Berlins gator men så roligt ska vi kanske inte heller ha. Den andas liksom internationella vindar, den andas hopp om en bättre framtid, den andas kompromisser, politik, allt liksom.

Jag har vältrat mig i nya tankar här i Berlin tillsammans med Folkhälsans ledningsgrupp.  I tysk struktur (om du Andreas läser detta så kommer du som excelförtjust ekonom att älska mina strukturtankar:)). I det tyska språket (jajamen! Jag kan fortfarande lite tyska <3). Och i möjliga samarbeten och jag blir så lyrisk när jag ser EU-flaggan lysa. Nu retar jag säkert gallfeber på någon som tycker EU och byråkrati är asigt dåligt och andra som anser EU vara roten till allt ont. Men jag tar risken.

Jag kan inte annat än älska att andas Europa. Älska att det finns samarbeten, att gränserna öppnats och att det finns en naturlig nyfikenhet och längtan i alla länder; längtan efter nya intryck. Längtan efter fred och frihet, där fanns ju grunden. Och jooo, jag vet att det finns andra sidor också men nu, när jag ser EU-flaggan vaja så här nära, så vill jag bara fokusera på det positiva. Varför? För att jag kan! För att jag inte är politiker i dag.

Jag gick i högstadiet då EG-medlemsskapet var på tapeten och varje dag fanns det någon som öste ur sig ovett om Europa och vad man ger upp. Redan då var jag en liten idealist som med mitt permanentade hår och allt för spända 501 Lewis gick in i debatten med hög flagg. Vi ordnade en omröstning i skolan och jag skrev stort ett JA: Min pappa tyckte nej. Min mamma tyckte JA. Och jag bara anade möjligheterna som väntade bakom skidbacksvägen och det gula tegelhuset.

Som ungdomspolitiker röde jag mig mycket i Europa. Jag fick den möjligheten. Fatta det! Vi möttes, vi demonstrerade, vi umgicks och debatterade länge och häftigt.

Ikväll åt jag en schnitzel pappa för dig. För Europa. För att du älskade alla former av schnitzlar och för att du om du fått leva med all säkerhet, efter vissa påtryckningar kanske, nog också hyllat den gemenskap, den anda, det ändå goda som finns i en europeisk gemenskap.

Vackert på alla sätt. Och enormt god schnitzel.