Ja, det visade sig vara midsommar av alla dagar. Den dag som förut gick i ett huj. Speciellt i de ljuva ungdomsåren. Stormen, som även återfanns i Molpe, såg till att det var näst intill omöjligt att hållas utomhus längre tider. Fyra barn då och två vuxna inomhus. Hur det gick? Förvånansvärt bra. Visade sig att barnen klättrade på väggar, målade upp allt vitt papper, sminkade sig med varierande resultat, en katt som vägrade gå utomhus och barrikerade sig under sängen…meeeeen. Jag njöt. Ovanligt nog av en lång dag. Jag kunde vara där hela tiden, inget annat som pockade på. Så förutom att jag vilade två gånger med två olika små så fick jag för mig att vi skulle göra det som pappa alltid gjorde tråksöndagar; vi skulle åka ut och köra så att säga. Kolla in närturismen. Under pappas tid så betydde det att åka och se på bilar eller åka ut till hans skogsskiften och inpektera, alternativt åka tidigt ut och titta på ”orrspelen”. 

Förslaget blev att försöka hitta min mormors mors hus i Bjurbäcken. Ett övergivet och förfallet sådant. För att lite försöka matcha in det som min mamma berättat om sina barndomssomrar på 50-talet hos sin mormor Anna. Vi hittade det tror jag. Jag var lyrisk. Barnen not so much. ”Det här var det tråkigaste jag någonsin gjort” underrättade Malte oss från baksätet. ”FÅr vi glass snart” var en annan fråga. ”Hur länge räcker det här”?.

Så vi styrde mot villan igen, åt, plockade blommor och så somnade de med sju sorters blommor under kudden. Malte var bestämd; ”Jag kommer att drömma om xx och så om xx. En pojke och en flicka. Sen får jag se vilken jag tar. Om det är en pojke, ja då måste det vara en lugn en. Det går inte med en till som mig att gå och gifta sig” ❤