”Kvalitetstid kom på 80-talet, det är bullshit! Det finns bara och endast kvantitetstid” Säger Mark Levengood i en podd. Han säger mycket annat klokt Mark. Men detta fastnar jag för. Och på något sätt är det ju så sant! Denna vecka ( vi delar semestrarna för att få ihop pusslet) har jag definitivt haft kvantitetstid med barnen – min semestervecka gick exakt till det rätta. ”Jag haa trååtit” säger Smilla. Bra det. Att hon har tråkigt. Det sägs vara bra nämligen. Och enligt Mark ska man lära sig att ha tråkigt ihop. Det är kvantitetstid. Man ska aldrig lägga sig i andras värderingar och speciellt inte i familjelivet men man kan berätta om sina egna och resonera.

Jag har ingen position eller rätt att pekar finger hit eller dit för det ena eller det andra. Men jag, som gillat begreppet kvalitetstid, har ändå fattat liksom att det som jag har i ryggen från liten är kvantitetstid delux. Och det har gett en självklarhet åt vardagen som jag inte heller tänkt på förrän jag fick barn själv.

Nå hur som helst. Igår hade vi kvalitetstid och kvantitetstid på allsången på Bocks. Jag och fyra små. Ljuvligt ställe med proffspersonal och känsla. Jag fick väl inte direkt maximalt ur det hela eftersom även de två yngsta tyckte getterna utanför Bocks i Vasa var det bästa men kunde titta på i ösregnet. Men lite fick jag till det i alla fall. Sen gav jag upp och gick in i restaurangen, köpte glass åt dem medan de såg till att finnas utspridda i varje hörn så att jag säkert inte skulle ha full koll. Men världens trevligaste servitör mötte vi som tog oss med ett leende och småprat. Och tja, där var den semesterveckan!