Ledigheten börjar med en liten Milou som kan gå! det första steget mot

självständighet.

Det blir några dagar på stranden! Lite friidrott, lite husbil, lite röja alla skåp, men väldans mycket annan planering. När jag är taggad är jag farligt effektiv. Juli månad bjuder på så många saker i år. Visserligen ingen direkt vila, men möjligen själslig vila. 

I Molpe väntar sommarhuset, havet och lugnet. 

Jag är egentligen helt allergisk mot att planera saker under semestern. Det funkar inte för min hjärna. Jag har aldrig haft en ”to do” lista vad gäller semestern – den finns ändå hela tiden på jobbet. Det ska helst vara några tomma dagar. När man kan vakna och känna att man inte vet vad dagen bjuder på. Det är det inte helt i år men av andra orsaker. Jag vill sällan kuska runt, helst inte packa sjuhundra väskor men blöjpaket och babymjölk. Så i år satsar vi på att ta en kort liten tripp mot södra Finland och Stockholm och sedan njuta av Västervik och Molpe. Lite Vörå också självklart. 

”Jag vill daaaagis” vrålar Smilla och fäktas i  bilen när vi kör om hennes dagis. Det blir långtråkigt med långt lov för vissa även om man försöker hitta på saker. Men så är jag ingen lek och stojare heller. De får hänga med på vardagliga sysslor, sen kör vi stranden efter det. 

Så började ledigheten så här för min del; med en Smilla som klippt sin pannlugg, färgat den orange och smetat färgen i soffan. ”Å sååå fiiiint”, säger hon och springer undan med den sax hon olovligen tagit.