Första viktiga steget ut någonstans

En av de saker jag ångrar, en av de väldigt få saker jag ångrar  från tiden när jag var ung (snart 40 är väl ändå snart medelålders typ),  är att jag inte åkte mera ut i världen. Tack vare politiken och framför allt ungdomspolitiken fick jag sen se halva Europa i nytt skimmer och den tiden är för alltid värdefull för mig. Sådant man liksom berättar för sina barn och barnbarn sen.  Jag har demonstrerat i Litauen, jag har dansat rave i Belgien tillsammans med en svensk topppolitiker som numera hittas i EU-parlamentet, jag har gått på konferens i Slovakien, debatterat i all världens konstellationer och jag har åkt ett ruckel till flygplan, och trott min sista stund var kommen, mellan Dar es Salaam och Zanzibar. Samt hållit ett tal inför Finlands ambassadör i Tanzania  – med helt fel kläder med i väskan.  Men det är en annan story.

Men som ännu yngre kunde jag ha varit mindre rädd av mig.

Därför är tiden när jag jobbade i ett annat nordiskt land så himla värdefull. Den var på många sätt första steget ut någonstans.

(här en urgammal bild från EU-valet 2008)

2582_57571636863_7245129_n

För ca 16år sedan jobbade jag i ett par månader i Oslo. Min kompis Annika var också där, vi var båda inriktade på hårt jobb och vi gjorde allt möjligt. Ingen av oss var för fin så att säga. Vi såg det som värsta arbetserfarenheten. Den som vi inte fick som så unga i Finland.  De anställde oss så där bara i Norge. Gav  oss chansen.  Vi var euforiska. Nu skulle cv:n och minnet fyllas på.

Jag kom hem efter 4,5 månader – gladare, mera erfaren och lite extra rak i ryggen för att jag vågade testa.

Så jag har lite svårt att förstå och ta till mig det att unga skall stanna i sin region och i sin kommun rakt av bara. Det är fint om man kan och vill det, men det är verkligen inte illa heller om man åker ut. Och att man skulle flytta västerut på grund språket är inte sant.  Att unga skulle fly finskan. Det är ju inte därför!  Man gör det för nya möjligheter. Nya impulser. Nytt och öppnare arbetsklimat.

Finsk- svenska handelskammarens VD Kjell Skoglund hade en fin debattartikel i dagens hbl och den berörde Österbottens möjligheter att fungera som rollmodell i det nordiska samarbetet. Jag gillade det att Skoglund berörde det att vi borde satsa på att unga kommer hem. En attraktiv arbetsmarknad, kommunpolitiska lösningar, attitydförändringar och fortsatt öppet sinne mot omvärlden. Åk i väg, men kom tillbaka. En del lämnar, andra kommer tillbaka. Och varför inte fortsätta göra offensiver åt andra hållet också – rekrytera unga svenskar, norrmän och danskar till studieplatser här. För Norden känns hett igen och vi har allt att vinna på det här hos oss. Och nu väntar en strategidag med styrelsemöten i huvudstadsregionen. Tidig morgon och det är nu som mina hjärnceller jobbar extra bra. Just precis innnan resten av samhället vaknar. 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s