Anna 28 versus 38

Man blir modigare med åren, eller hur? Pinsamhetströskeln är inte lika hög. Eller ska man säga att man struntar i den. Allt är inte så att man går under. Men hur som helst, tre saker jag aldrig skulle ha gjort när jag var 28;

1.      Travat fram till Esko Aho på ett café (hände idag) och öppnat mig om att jag stött honom i val i tiderna och utan den minsta pinsamhetskänsla tryckt hans hand, vänt på klacken och vinkat hej med orden ” ha en fin dag”. Kan vara att jag skulle gått under av mig själv om jag vore Anna 28 år eller Anna 18 år.

2.      Krälat runt i gyttja framför lokala Vöråbor (Toughest Finland i helgen). Jag, som i tiderna hade svårt att gå förbi Vörå-grillen av rädsla att någon skulle ropa något, tycker det är okej att bada i smuts, hoppa rakt ner i en vattengrav och ta en kallsup på det samt hänga i ringar jag inte kan hänga i. Jag gillar Anna 38. Hon är skönt obrydd i liknande.

3.      Tänka att det jag gör ibland kan gå fel. Och att det är okej. Jag ältar inte saker längre på samma sätt. Ligger sällan osovandes på grund av mindre misstag som grämer. Så var inte Anna 28 år eller allra minst Anna 18 år. När jag läste på inträdesförhör till statsvetenskapliga så råpluggade jag utan dess like. Här skulle man inte missa NÅGOT. Tänk om alla söker in här? Trodde jag då. Och litade inte på att fem stycken E och ett C i studenten skulle bära mig någonstans. Säkert rätt tänkt. Men jag kunde ha besparat mig mängden oro. Så här fungerar inte Anna 38 år längre. Tack och lov för det. Man kan vara driven utan att vara överdriven, eller hur!

Och knådden nedan; Malte Back. Han tyckte här som liten plutt (får man inte säga så någon hör längre) att det var okej att kramas offentligt. Tycker han inte längre. Som sexåring är det pinsamt om jag kramar honom inför förskolegruppen. Det måste alltid ske efter vi kommit utanför staketet.

Höst 2012 062

2 reaktioner på ”Anna 28 versus 38

  1. Tänkte också på det där här om dagen, efter en diskussion med dottern som vill ha en Jopo. Som jag vägrar köpa, då hennes cykel är fin, lätt, hållbar och snabb. Men hon vill vara som ”alla andra”, ha det som alla andra har. Antar att det är en konflikt man ofta har som yngre, i skolan och ännu lite efter det. Jag försökte förklara att jag förstår, men att du ska våga vara dej själv, och våga gilla de saker som du verkligen gillar. De flesta av dina kompisar är ändå väldigt olika, det finns inget som på riktigt är ”alla andra”. När man blir äldre vågar man så småningom skita i vad andra tycker, och mera visa vem man är. På inget sätt avundas jag min dotter som ännu länge kommer att tampas med den där känslan, att vilja vara som alla andra, även om alla på riktigt är väldigt olika. Väldigt rörligt mål att sträva efter.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s