Jag började mina politiska år med värsta naiviteten. Älskade demonstrationer. Blev hög på att se att man kunde påverka. Stod med skyltar om ökat bistånd utanför finansministeriet  – i värsta snöstormen. Och älskade, drömde, ville. Sen typ 13 år senare så finns ännu den spirande ”vill så mycket” kvar. Men jag har förlorat en del av drömmarna. Blivit mera krass. Gått på en del törnar. Lärt mig av misstag. Mera ” så funkar inte världen”. Väljer mina ord mera. Väljer vad jag uttalar mig om. Trist. På riktigt trist! Så här vill jag inte vara, jag vill tro att allt går. Utgångspunkten måste vara att alla vill väl, tills annat bevisas. ”Det här är du för luttrad för att tänka” hör jag min inre röst säga.

Vuxet, säger någon annan. ”Så här kan det ju inte vara” säger min partner in crime Linn. Idealisten, den som pumpar ut många drömmar.  Hon väcker mina tankar och känslor om att förbättra världen, göra skillnad utanför alla mötesrum. Värderingar, gott folk.  Hon står för dem. Hon vill ha dem. Hon andas dem. Och jag andas dem tydligare också.

Och jag som säger ”meeeen det går inte. Så funkar inte det här. XXXXX brukar inte gilla att man gör så. För jag har testat” säger jag. Och stannar upp lite. Jag vill vara idealisten Anna igen, bygga på spirande världsförbättringskänslan. Politiskt? Nej och jo. Men behöver inte sitta i nämnder för det. Man kan banne mig gå ut och uttrycka sig för det! Tro gott , vilja väl, ha åsikter. Inte platta till sig.

Jag vill ju att Camilla Läckbergs mod att säga vad hon vill på Instagram, ge sig in i debatter, försvara andra kvinnor, stå på sig skall fortsätta i samma takt. Hon skulle inte behöva. Hon har en drottningstatus. Men hon gör det rakryggat. Tufft. Jag vill att Hannnah och Amanda Widells mediabygge skall nå nya höjder, att de ska fortsätta våga testa nytt. Jag vill stå bredvid och heja. Jag vill att mina barn skall lära sig det goda, vara rakryggade. Det är inte farligt att vara snäll och naiv. För mycket skinn på näsan kan man inte få. Men hjärtat ska fortsätta hållas varmt.

Så jag vill mycket idag, eller hur? Nästan som ett valprogram : Men lugna, det är inget sådant. Det är bara Bertills & Jungs inverkan och påverkan den senaste tiden. Att bli ifrågasatt av Linn hjälper. Jag måste argumentera mera. ”Förklara!” säger hon och jag tänker så det knakar.

Och så här kan det gå om man fått prata och utveckla utbildningspolitik och högskolefrågor i flera dagar! Må den känslan sitta kvar länge.