Mina barn tror de ska sjunka ner i biografstolarna när de ser att mina tårar rinner. Mamma Mia 2 på skärmen. Det var så länge sedan jag sett en vuxnare film  att det är oklart om jag gråter för att den är så vacker, för att jag vill öppna ett hotell i Grekland, eller för att glömt den sköna biokänslan efter år av Bamse, Lasse-Maja m.fl. Oklart. ”Va, ska vi flytta till Grekland” säger Malte och ser glad ut.  ”Nä mamma skojar bara fattar du väl…tror jag” svarar Tyra innan jag hunnit förklara att det bara var en dagdröm.

”Varför ska vi förändra bara för förändringens skull”? Den frågan har jag fått många gånger. Dels handlar det om att jag som ledare misslyckats motivera och förklara varför en förändring behövs. Varför man är tvungen att handla på  olika sätt och spegla den ekonomiska verkligheten mot det här.  Men dels handlar det också i vissa fall om att våga förändra – man kanske vinner något helt nytt på det hela. Eller så inser man att det sättet man handlade på tidigare var det rätta. Men då har man i alla fall testat vägarna och utmanat.

Det är inget fel med att ha en trygghetszon alls. Den ska man värna om. Där hämtar man själv sin kraft. Men samtidigt så behöver man få fart på också för att stiga utanför mera än ibland.

”Jag älskar att göra det här. Det här är jag bra på. Så här tycker JAG att det ska vara” (låter aningen självupptaget eller hur). Fast det spelar ingen roll om du å jobbets vägnar inte får sålt konceptet, produkterna eller själva idén – ens till personalen. Eller till en endaste brukare eller kund. Då måste man tänka om. Det finns ett flertal förändringar genom åren som jag lekt med som inte resulterat i något alls. Där jag får ta fram skämskudden  när jag tänker på det. Men det finns lika många situationer som lett till något bestående och till och med bra.

Idag talas det mycket om förändringsledarskap. Men vad är det egentligen? För mig handlar det om vissa egenskaper och framför allt attityder till saker, till processer och till framtiden. Det handlar om att kunna stiga utanför den egna trygghetszonen och titta runt sig. Att  våga testa, att våga leda, lyssna och att stå fast trots en hård blåst och osäkert väder. Förändringsledare är ingen supermänniska på något sätt – inte någon som måste ha en massa saker i sin cv egetligen heller även om en viss erfarenhet kan hjälpa. Det handlar mera om vem man är och vad man väljer att ta för attityd.

Omvärldsanalys är ett annat ord jag älskar. Det handlar ju helt enkelt om att läsa på, se vad som händer, snappa upp trender och lyssna in och framför allt att kunna omsätta det i praktiken också i den egna verksamheten. Så vi omger oss egentligen av fina ord som borde förklaras enklare. För det är inte så svårt som det låter. ”Aldrig förr har så många gjort saker krångligare än vad de är” sade Christer Olsson i Framgångspodden. Så är det nog.

I senaste chef.se finns en stor undersökning om vad chefer idag drömmer om. De flesta vill vara chefer men de vill vara chef på annat ställe. Det låter ju inte så kul alls om närmare 70 % drömmer om just det. Det är en sak att dagdrömma (som när jag kände att ett förfallet hotell i Grekland vore min grej efter att jag sett Mamma Mia 2 på bio) men det är en helt annan grej att drömma konkret och planera förändring som man sedan uppfyller. En helt annan sak. Men samma känsla egentligen. Det okända, viljan, passionen. Och kanske det är där man behöver fundera lite. Skilja åt de båda sakerna.  Att vara förändringsledare i sitt eget liv låter fasligt enkelt men det är det inte. Det krävs en hel del av spegeltittande för det. Och beslutsamhet. Oberoende vad det gäller. Men om man sen vågar så kan det vara värt det – men det är det så klart inte av sig självt. Det är det bara om man bestämmer sig för att göra det bästa av det.

Så nej, det blir inget hotell i Grekland. Närmast jag kommer det är en charter med fyra barn och man då. Men det duger så fint att drömma lite ibland. I andra sammanhang så kan man ta steget fullt ut. Och det gjorde jag.