”Jag fick höra om er från en annan företagare. Ja ni vet, jag skulle söka garn och hamnade hos Vörå handarbetsaffär i Vasa. Och ägaren började prata om dig och er och gav mig era kontaktuppgifter”. Där mina vänner, just där, är kärnan, värmen och glädjen i att ”känna folk”. Att man kommer ihåg varandra. Hjälper och stödjer. Inte hade jag väntat mig att kontakten till det finska företaget  skulle gå via en handarbetsaffär, men det gjorde det.  Wow!

Min far var en sådan som pratade med alla och om vad som helst. Då visste jag inte att det där med att han snackade sig fast överallt kanske också var ett nätverkande.

Så träffar jag det finskspråkiga marknadsföringsföretaget från Österbotten för första gången. Vi nätverkar. Jag upptäcker att hon och jag har tusen saker gemensamt.  Och hon fick vårt namn från just Vörå handarbetsaffär.

Jag rör mig lite här och var. Älskar att prata . Jag är inte längre plågsamt blyg av mig. Gillar människor. Att vara nyfiken, och fortsätta vara det. Det är kanske där kärnan ligger. Man kanske inte alltid vet vart man är på väg hela tiden men om man fortsätter vara nyfiken så öppnar man dörrar och träffar folk man annars inte skulle ha gjort.

Man peppar varandra. Och jag har sett till att omge mig med sådana – som peppar och ger energi hela vägen. Livet är för kort för annat. Ibland förlorar man tron och tro mig, det gör alla ibland. Även en evighetsoptimist som jag. Ibland känner man möjligen smärtan av en kniv i ryggen. ”Låss it om e. Men kom ihåg e”, sa min far. Bästa tipset ever. Man ska alltid välja sina strider – i alla sammanhang. Oftast är det inte värt striden, men man får inte vara dummare än att man lär sig av livet.