”Mamma” måste vara det mest använda ordet i vårt hus. Det skriks när något hänt, när maten inte är klar, det används när man är sjuk och det ropas varje natt i kör. Det används fast jag inte är hemma. Mamma. Ibland med den mest arga tonen. Bestämmande, arg och hungrig.  Riktigt förbannade små röster. I natt fick jag mig med en nappflaska rakt i huvudet eftersom jag valt fel flaska – inte den lilla som hon brukar få.

Men så kommer det där mjuka mamma. Det finns inget som går upp emot ”maaaammmaaaa”när man öppnar dörren till det blå huset. Eller när man dyker upp i dagisdörren. Eller när man hittar en sandig sexåring i sandlådan på förskolan och säger ”men här är ju  min lilla kille –   den jag söker” och möts av ett pinsamt ”maaaaaaammaaaaaaa, tyst (ridå för hans del, inte så hett att mamma dyker upp med kärleksförklaringar när man leker Ninjago) !”. Det är kärlek det också.

(foto Malin Åbrandt)