Efter en tuff vecka och inför en ännu mäktigare sådan så var jag tvungen attt få in en pyjamasdag igår. Jag måste få en pyjamasdag per vecka. Helst. Det betyder att jag högst byter pyjamas den dagen, typ. Städar, plockar, leker, fixar mat, jobbar och myser in mig och oss. Söndagen blev just den kicken. En sådan dag och jag känner att krafterna börjar jobba igen. Håret ska vara okammat, huden ren och smink är förbjudet. Så himla skönt. Sunkigt skönt. Och vi läser böcker, jag rensar garderober så länge de två yngsta leker med dockor. Eller den ena leker och den andra sabbar leken. Malte gör sina första läxor och Tyra läser ut en bok som hon ska skriva en text om. Sånt!
Nu väntar en häftig och helt fullspäckad vecka. Och jag kommer att lära mig mycket nytt känner jag på mig. Ni vet den där kunskapshungern som man ibland kan känna lite extra av? Det där som gör att man börjar gå galen i kurser och broschyrer på nätet – lite i det stuket är jag just nu. Jag har gått webbkurser nattetid på nätet, jag söker aktivt nya sätt att ta in . Jag tror ju själv att just det här livslånga lärandet är det enda sättet att skapa ett fungerande arbetsliv och välmående på sikt. Oberoende bransch. Hungern ska finnas där om talangerna skall komma och hålla ut. Talangjakten är beroende av ständig fortbildning och det som själva verksamheten får ut av det. Att man lär sig i alla åldrar. Jag kan stundtals känna och längta efter nya studier, kurser och tankar. Det måste jag hålla vid liv framåt.
Nu är klockan 7.25 och morgontåget är snart i Helsingfors. Julmusiken spelar i öronen och tangenterna får sig en match. Ny vecka och nya kalas. Eller som Malte uttryckte sig när hans förskoleläxa var klar ”Åh, perfekt. Nu är det perfekt.”. Jag svarar ” Så fint att du kan så mycket redan och lär dig mera”. Men Malte svarar ”Mycket? Jag kan inte mycket, Jag kan allt redan tycker jag.” Kaxigt värre. Men rätt uppfriskande.
Nästan halvvägs 