Kära Helsingfors, jag gillar dig!

Hon står där i sin vackra hatt på andra sidan övergångsstället. Damig, söt, rak i ryggen. Kanske 85 +. Människor väller fram och jag ser att hon sträcker handen bakåt. Hon nappar tag i en äldre herreman som har svårigheter att gå. Han lika stilig. I paletå och hatt. De går hand i hand över gatan. Hon ler och ser förväntansfull ut. Och jag baxnar av kärlek. Efter det så blir hela min dag ljus. Jag har föreläst om attityder, välmående, gnista och mod idag. Det var inte så svårt när veckan började så fint. Efter det fortsatte det plötsligt med glada personer i kassakön, okända människor som började småprata och skratta i bastun (obekvämt för en stel finländare som jag haha:)), en taxiväxel som svarade på svenska (jag blev överlycklig och tackade 1000 gånger) och överlag bara glädje.  Då är frågan – var det jag eller alla andra? Troligen var det just det att jag såg allt det där och förstärkte det. Jag var mottaglig.

tåg

Tre så himla lyckade dagar. Ett vackert Helsingfors bjuder på julstämning. Möten som gått på räls. Glada människor. Föreläsningar,  styrelsemöten, medarbetare, vackra Solvalla, människor.

Att vara borta i tre dagar och sedan byta i dörren med en man som åker till Bangladesh. Det är kanske inte den lugnaste tillvaron. Snuviga barn, discon, träningar och allt annat på det.  Jag är den första att erkänna att jag har svårt att varva ner och släppa efter intensiva dagar. Då finns det inget bättre än att jag om några timmar ska få lägga mig bredvid en mammatörstande tvååring som troget sitter i sin säng i mörkret medan lillasyster hoppeligen somnar i mammas famn. Oberoende trötthet så sätter hon sig upp sekunden lillasyster läggs i spjälsängen. ”Mammas säng” säger hon. Kastar sina mjukispuppar på golvet. Kliver över sänggaveln och tassar ut. I vår säng kurar hon in sig i mitt täcke. Håller om mitt ansikte och kramas. ”Du är så fin Smilla” säger jag. ”Å du såååå fiiin mamma” säger hon och kurar in sig under min arm. Något bättre sätt att hålla mina fingrar borta från dator, mail och annat jobb finns inte.

Att facetima med de minsta funkar inte helt. Det blir mest gråt över att ingen fattar varför jag finns i en telefon. Snart är jag hemma på riktigt.

skyp

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s