Livet ger och livet tar. Ikväll känns det  som om livet bara gav. Om och om igen. Jag fick en sista middag med en stor del mina kära kollegor från FHU, närmare 45 var vi ikväll tror jag. Vänner mera än kollegor.

En chef är summan av sina medarbetare. Jag har haft underbara sådana. Som vågar, som vill, som har kompetensen, som siktar över stjärnorna. Nästa solsystem som liknelse kanske. Det är en ära att få lyckas med dem. De hade samlat ihop personliga hälsningar till mig i en enda fin bok. Skrattade och grät. Såg på gamla bilder. Läste dikter, fina citat. Min mamma sa alltid att man ska gå hem från kalasen när man ännu har roligt. Då är det kanske exakt rätt tid för mig då. Jag har tillsammans med ett stort team jobbat fram något nytt, något hållbart, något som behövs. Mina måndagar är fortfarande bra dagar. Så att jag kan längta. Finns det bättre tid att byta? Egentligen inte. Som VD ska du veta när tiden är just där för dig. Nu var den det för min del.

Jag drog på mig en glitterstass ikväll. Jag som alltid bara vill ha svart eller vitt. Ikväll blev det en rosa glitterskapelse som hängt i garderoben i ett par år. Ikväll var det dags även för den. Ikväll var det skönt att känna av det där gräsliga glittret. Stiga utanför zonen.

Jag promenerade sakta mot bilen. Vinden ven vid stranden och skuggorna lurade runt hörnet. Men jag kände mig trygg, skön till mods och fylld med kärlek. Som Jan Carlzon, SAS-Janne, sa när han föreläste i Vörå; ledarskap handlar om kärlek. Mjukheten är det som leder till viss framgång på sikt. Var inte rädd för den – alla mår bättre av att ha snällhet runt sig. Tack för att jag fått växa med er, det har varit en underbar resa.