Dagen vaknar här i Helsingfors.  Det är mörkt, grått men så mycket jul. Jag älskar det. Jag älskar Helsingfors den här tiden på året. Så mycket av allt. Så lite avskalat.

Jag landade redan före kl 07 och har hunnit beta av en hel del före första mötet med idrottsinstituten kommer igång. Älskar att det kommer en tid snart när jag har lite tomma luckor. Föreställer mig att jag ska lära mig andas ordentligt. Inte så där som metafor utan jobba med att sakta ner tempot och andas mera med kroppen. Ska bli så spännande och så skrämmande. Mod kallas det kanske. Dumdristigt skulle någon annan säga kanske. Men det är här det är så skönt att bli äldre. Hoppeligen har åren och livet gjort mig mera snäll med mig själv också. Skulle jag inte jobba? Så skulle jag ändå jobba.

En kär kollega sa en gång åt mig att jag inte skulle koncentrera mig för hårt på detta med att behandlas som för ung överallt. ”Den dagen kommer när du plötsligt går från för ung till för gammal”. Läser samtidigt en artikel om att 40-åringar ratas i rekyteringar på grund av ålder. Så himla galet. Men visst hade hen en poäng. Gränsen är plötsligt hårfin. Men i ljuset av detta lyfts samtidigt kanske den viktigaste egenskapen som eftersöks hos chefer; learnability kallas det. Förmågan att lära sig nytt, ta till sig, svänga riktning. Att leva med tanken att förändring är det konstanta nu och tycka att det är kanon. Det finns få människor som bemästrar allt vad t.ex. digitalt förändringsledarskap innebär men har man förmågan att vilja och kunna ställa sitt eget mindset och våga och vilja utforska. Så då besitter man just den egenskapen. ”Det här har vi inte tid eller kompetens för” fungerar inte riktigt att tänka och säga i dag. Det mesta finns en lösning på, kanske till och med en genväg. Och då tänker jag helt klart att ålder och learnability inte har något som helst att göra med varandra egentligen. Det handlar mera om att sätta eget mindset och kanske också personligheten i sig.

Med ”lugna favoriter” i hörlurarna (jo, jag lyssnar på annat än Vega också ibland) så inleds dagarna i Helsingfors. ”13 dagar till jul, så sjukt underbart” säger programvärden i lurarna. Och han gör det med sådan intensitet att jag blir alldeles till mig. Glömmer min envisa hosta och hamnar in i en lyrisk fas som räcker en bra stund av dagen  – tänkte jag 🙂

Ha en underbar dag du som börjat dagen med att läsa det här – och alla andra också, som Malte skulle ha sagt!