Så kom jag hem. Med lite mera krafter än 13 timmar tidigare när min nattsömn landade mellan kl 02.30 och 04.00. Oroliga barn och en usel natt. Himla tur att jag kan återhämta mig någorlunda. Även om jag klart märker att jag inte orkar lika mycket som när jag blev vd 2010.

Jag såg Milou genom fönstret ikväll  och tänkte att det var första gången på väldigt länge som jag känt ett lugn när jag gått in genom dörren. Inte datorn direkt på köksbänken och ingen  oro i kroppen över att jag missat saker. En intensiv höst har satt mitt minne och min ork på prov. Och jag klarade det. Inte kanske med bravur. Men helt good enough. Där är kanske min egen styrka. Jag har visserligen höga krav på mig själv, jag är övertygad om att jag klarar saker jag inte gjort tidigare (ingen aning vem jag ärvt det av, så inte lik den jag var som liten) men jag har också förmågan att tycka att jag är good enough. Att jag duger. En nog så bra egenskap för min egen ork och styrka. Det och kanske det att jag inte dricker någon alkohol att tala om – det mesta är alkoholfritt i mitt glas, lite träning på det och framför allt goda skratt med kollegor och en barnaskara som kräver sitt och vägrar låta mig falla in i negativitet. Det gör att man orkar det mesta

Det mesta handlar om förhållningssätt i livet. Jag lyssnade på en podd där en stressforskare pratade. Han överraskade på många sätt. Han pratade om hur farligt understimulans också är i vardagen, att inte stressa alls. Och att det viktigaste är återhämtning och eget förhållningssätt. Man klarar av att svänga det mesta om man sätter sitt mindset rätt. Mycket handlar om vad jag intalar mig själv.

Så nu mina vänner, nu blir det underbart med bara ett jobb, nya utmaningar, rosa väggar och nya stigar att följa.  Eller som min Malte sa ikväll när jag pussade honom god natt och jag tyckte att tiden går så fort – fatta att han börjar skolan nästa höst.  ”Det är dags nu mamma, det är dags för mig att gå vidare. Det är dags för mig mamma… att lära mig en hel värld med saker och grejer”. Så enkelt sagt men så fint.