De kommer här;

Magkänslan. Det man skrattade åt tidigare. Det som lät så fånigt då är så rätt nu. Men den kan också svika. Det har den gjort för min del ett par gånger. Där jag helt har misstagit mig. Så det lönar sig att liksom dubbelkolla allt – också andras magkänsla.

Ofta är det ju så att när något känns så väldigt rätt så är det okej att följa den känslan och samtidigt veta om att det är okej att ta fel också. Sviker känslan, så då får man bara börja om.

Undvik perfektion. Åh, jag pratade om det här med min vän A i Åbo. Hur vi båda grabbar de stora penslarna och målar lite här och där. Och utanför kanterna.  Det måste finnas olika typer av allt på ett jobb. Även hemma. Skulle jag vara gift med en likadan så hade det kanske inte varit så praktiskt lätt. Tur att jag gifte mig med en man som vurmar för excelfiler. Det ger en motvikt till mig.  Han hade kanske haft väl tråkigt han också om han gift sig med en excelkvinna. Tänker jag mig.

Men hur som helst; ska man ha drivkraft att susa framåt så går det inte att tro på total perfektion. För sådant finns inte. Strävar man ditåt så glömmer man den stora bilden. Och framtiden.

Och så de tuffa frågorna då. Ni vet, det där som tar så mycket energi men som man kan välja att se som den bästa skolan – om man vill. För de är ju exakt så. Tar man aldrig tag i de tuffa frågorna som hör till jobbets vardag, så då sitter man inte länge kvar. Passivitet är oerhört farlig den i sin tur också. När det blåser upp till storm är det så enkelt att rikta blicken åt ett annat håll än att dyka direkt i. Ändå är det dykningen som gör att världen går framåt. Även om det kan smärta.

Och  sedan dagens favorit – jag som brukar älska planer. Här kommer min egen ångesthantering. Överdriv aldrig planeringen 🙂