Underbart är kort. Sägs det.  Eller så inte! Ni vet de där familjeresorna med flera små barn – Inte? Då ska jag berätta hur en sådan kryssning och bilresa kan se ut. Efter tio minuter frågar första hur länge det är kvar (typ 6 h), nästa skall på wc igen om 20 minuter (inget händer sen på wc:n, ”ja busa mamma ja bara”) och sen blir det slagsmål i bilen om telefoner och annat smått och gott. Andreas kör och ser sammanbiten ut, jag drar upp datorn så fort de somnar och ilar på med jobbet. Bilen ser ut som en sophög. Här kastar man allt under de timmarna. ALLT. Man trycker in ögonen på bänkgrannen när inte dockan man blir tilldelad duger. Sen spiller man mjölk på varandra just in case att det blir för lugnt. Eller sminkar sig i smyg. Sådant! Men sen pussas de och kramas också. Och visst blir mitt hjärta varmt när det sjunger ”Mamma Mia” unisont i bilen. Tills någon anklagar den andra för att sjunga fel. Då är det kalas igen.

Men detta är inget unikt vår familj.Minns att jag fick ett par tjuvnyp av en av mina systrar också nu som då under timmarna i vår lilla bruna Saab i början av 80-talet, eller så fejkade jag dem om jag riktigt ville få uppmärksamhet och medlidande.

Och nu ska jag trösta er  det här uppdraget på en partifylld härlig kryssning Helsingfors Stockholm var faktiskt… lugnare än vanligt. Eller var jag lugnare? Hur som helst var barnen gladare (minskade inte grälet i bilen) och de var förväntansfulla. Tyra och Malte fick en dos samhällskunskap och jag fick frottera mig med spännande valdiskussioner. Sånt är underbart. Och Stockholm är alltid en hit. Så jag vet inte varför eller hur det gick så här – men jag har inte varit så här utvilad mentalt på flera år. Efter en kryssning med fyra barn och sammanlagt 12 h i bil. Låter galet, eller hur! Men så är det.

Laddad för ny vecka. Och nya kalas.