”Back” säger den unga läkaren efter att vi väntat max 45 minuter. Smilla sätter till ett tjut, tänker inte röra sig från lekbordet på sjukhuset. En rikssvensk snäll läkare som tar sig an en trilskandes Smilla. Mutar henne med en plastring och får titta efter en inflammation i hennes öron, vilket hon förstås har. Vi går ut med två recept i handen och två barn med konstaterad öroninflammation igen. Jag känner hur jag lättar från marken. Vilken underbar läkare. Så fin han var med dem. Vi går ut genom huvuddörren. Men jag vänder in igen och går in i ett bås med sjukskötare. ”Jag ville bara tacka, ni är så underbara, tack tack tack!” säger jag och knäpper ihop händerna för att visa hur innerligt jag vill tacka att allt var så smidigt och snällt.

De ser så glada ut, som om de inte heller är bortskämda med bra feedback. Sån tur att jag vände om. ”Vad gööör du mamma”? säger Smilla. Jag tackar.

Resten av kvällen så möter jag bara snällt folk. Kyrkoapoteket levererar med bästa kundservicen som orkar skämta med mig så här sent. Killen i affärens kassa där vi köper belöningsglass är också snäll. Kan det månne vara så att allt är en kedja – från den glada läkaren framåt. Hade han varit något annat än vad han var så hade kanske inte kedjan startat. Ja, det är klart det är så. Fatta att det finns så fina människor runt om oss.

Så i tider av klagan och speciellt inför valupptrappningen då mycket handlar om allt som är fel och ska rättas till – så är jag så glad i hjärtat över den läkare som var så fin med mina barn. Som fattade att en orange plastring kan ha betydelse för en treåring.

Kram på dig. Tack för att du gjorde vår dag. Fortsätt skina där du är!