Fyra frågor där jag vände

Håll fast vid det du har sagt. Vik inte en tum. Tro på dina politiska övertygelser i all evighet. Ha det som du alltid haft det. Tryggt och bra va? Men så himla tråkigt. Vi pratar om samhället som förändras konstant. Förändring är ingen dålig sak alls, vi ska bara klara av att hantera de möjligheter det ger. De impulser. Men också kraven. Det här gäller ju på både arbetsplatser och i politik – och i livet. Att hålla benhårt på en övertygelse som sen inte fungerar i det långa loppet – det är ju att sätta krokben för sig själv. Och nu ska ni inte tänka att jag pratar om värderingar överlag – grundvärderingar är ofta något annat och djupare. Som t.ex. korset som för alltid hänger kring min hals.  Men när det kommer till att omsätta de i praktiken så kan det hända att saker och ting faktiskt måste ske på annat sätt än det gjorde tidigare. Här ska ni få ta del av mina egna övertygelser som jag var tvungen att rubba på så småningom när ny fakta kom på bordet eller när omvärlden förändrades. Ja,vissa saker tog länge för mig att erkänna.

20180409_191415

1. ”Jag tror inte på kvotering, jag vill ha en plats eller position på grund av vad jag kan”. Ja det mantrat har jag upprepat genom åren. Men med facit i hand så började det vackla i den övertygelsen för ett bra tag sen. Jag tvingades med tiden inse att utan någon som helst kvotering så kommer det aldrig att bli en förändring. Allt händer tyvärr inte spontant.

2. ”Ja till allt! Tacka aldrig NEJ till en utmaning”. Tja, det är ju jag i ett nötskal. ”Kom på bara, jag hanterar allt” – tänkte jag mig i tiderna. Ja i grunden finns det kvar men jag har lärt mig en sak; tacka aldrig ja till saker eller uppdrag där du antingen inte har ett starkt intresse eller har tid att läsa på och sätta dig in ordentligt. Det blir bara fel och du orkar inte med det du borde.

3. ”Aldrig storkommuner”. Jag skrattade gott åt och irriterade mig djupt över kommundiskussionen år 2006-2007. Tyckte att små enheter är bäst och ansåg att det inte finns behov av att slå ihop några kommuner. Ja, jag tyckte också det var ett självmord politiskt att ens ta upp det till diskussion! Men guess what. Det hände en hel del på 12 år. Regeringarna byttes ut, omvärlden förändrades och jag med den så småningom. Jag tog till mig fakta och händelser runt om – jobbade i utbildningsvärlden som också kom in på resultat och volymer och insåg då också att utan en stark stad och region så kan vi hälsa hem på sikt.  Stärk regionen, ta bort gränserna och se till att svenskan får ett ännu större och bättre näste. Tänk, att numera får jag tycka utan att vara tvungen att leverera 10 sidor fakta samtidigt.

4. ” Finskan är svår”. Jag kunde böja alla ändelser, jag råpluggade grammatik men var livrädd att kallprata på finska. Och sörjde på ett sätt inom mig att våra barn inte heller skulle få en tvåspråkig möjlighet hemifrån. Men det ändrade min man på, hans finska och engelska är väldigt starka. Han bytte språk med de två yngsta barnen och numera är vi en tvåspråkig familj! fatta vilken lycka. Smilla går till puiston och söker susin. Och jag kan kallprata löpande. Jag älskar det!

Sedan har vi många grejer där jag inte ändrat mig. Men det tar vi i nästa inlägg!

Skön lördag åt er alla! Och kom ihåg. Ibland måste man hålla positionen men ibland måste man våga ändra sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s