Förlåt att jag inte fått till det på ett tag. Jag har legat på minus ett tag. Jag som alltid vill vara minst ett steg före. Nu är jag ifatt mig själv igen!
Jag håller om henne. Milou. Hon somnar alltid i min famn. Jag stryker hennes ljusa lockar och surfar lite samtidigt. Jag stannar vid ett helt hav med elakheter på FB. I kölvattnet efter gårdagens omröstning i Korsholm. Jag tycker det är rätt ironiskt att vi pratar så mycket om barns beteende på sociala medier. Om att de skall vaktas och att de skall fostras. En ständig oro. Men modellerna de har är kanske de värsta. Vi vuxna. Oberoende fråga, oberoende egentligen vad det gäller så har jag extremt svårt med elakheter. ”Tänk vad du vill, men säg itt allt” sa min far så länge han levde. Han var en snällis. Han ville inte vara det egentligen. Vi smålog åt hans utläggningar vid kaffebordet – om politik och allt annat. Om vad han skulle säga nästa gång. Men det blev aldrig så. Han lät allt vara osagt. ”Feg” sa vi när vi retade honom. I efterhand har jag förstått något annat. Snällheten var det som bar honom. Långt. Och han somnade troligen väldigt gott varje natt. För några hårda ord kom sällan från honom.
Jag är ingen blåögd naiv liten snällis själv. Jag har stötts och blötts på olika nivåer genom åren. Politiskt sett har jag jobbat nära ministrar och politiker vars epost jag sållat – där jag velat ta bort de värsta elakheterna och ironin som kunde flöda. VI är alla människor. Oberoende vad vi jobbar med. Av alla nivåer så var säkert den kommunalpolitiska den mest utmanande. Det finns ingen hejd ibland på vad man fått höra. Ofta var jag broilern som man älskade att håna. ”Partiets lakej”, hette det. Idag är jag vuxen nog att vara stolt över det. Jag kan vara broilern ”anytime” ! Nu är jag för gammal för det kanske.
Och jag blir rasande arg varje gång jag läser politiska direkta hån . ”Du ska tål he”. Sa min far. Javisst är det så. Jag tål mycket numera. Men det finns gränser för allt. Om man klottrar till elakheter åt varandra på sociala medier – ni vet direkta hån menar jag nu, inte vanligt argumenterande – sover man gott då om natten?
Så lägger jag Milou i hennes säng. Det rosa fluffiga täcket ser så skönt ut. Som förälder vill man utplåna alla elakheter i världen. Men nästa gång det talas om barn som beter sig illa på sociala medier – pröva på att fundera på vilka förebilder de har när de gör det. Och pröva på att fundera över vad man själv öppnar sig om och över och var den gränsen går.
Så pappas ord etsar sig fast. Både i arbetslivet och politiskt. Han har varit borta ett tag nu men jag hör fortfarande hans ord” tänk vad du vill, men säg itt allt”.
Hej. Du skriver klokt om en viktig fråga. Ja hur har människor idag så mycket hat inom sig, eller har de alltid varit så? Gör sociala medier att det nu kommer ut? När jag hör barn som skriker fula saker åt sina föräldrar och mor- och farföräldrar, förstår jag att de bara gör lika som vuxna. Barn borde ju mer än nånsin få lära sig, att människor kan ha olika åsikter men ändå samma värde. Åsekterna har man ju rätt att kritisera men att angripa person är verkligt lågt. Lycka till i fortsättningen. Carola ❤️
GillaGilla
Exakt så är det! Barn gör tyvärr som vuxna men det diskuterar vi sällan… !
GillaGilla
Bra skrivet! Jag tror som du: barn lär sig att göra som vi vuxna gör, inte som vi säger. Därför är det superviktigt att vi lever som vi lär. Att vi inte bara säger att man ska låta bli att prata illa om andra, utan faktiskt INTE göra det själva, och att tänka på HUR vi grälar och argumenterar. Pratar vi om sak eller hackar vi på en person? Det tror jag är helt avgörande för hur barnen ser på sina medmänniskor, och på sig själv i förhållande till omvärlden.
GillaGilla