Skulle jag ha frågat min pappa om passion i arbetet när han levde hade han nog sagt något i stil med ”Passion och passion! Man ska arbeit och gär e bra. Men rör itt till e med passion och sånt. Vart har allt ga tå e ska va passion varenda dag?”. Ungefär så. Samtidigt frågade jag honom en gång före han gick bort om han hade valt elektrikeryrket en gång till om han fått välja om? Det var tungt kroppsarbete och hans axlar värkte ofta. Händerna var slitna och han klättrade ännu som 60-åring i elstolpar. ”Ja… det hade jag nog ändå. Jag tycker om att koppla… och att vara ute med folk” Sa han. Kan jag kanske ändå gissa att han kände en passion även om han inte ville säga att det hette just det.

En av orsakerna till att människor säger upp sig eller ännu värre egentligen: stannar utan någon som helst passion för det man gör, är faktiskt det att arbetsgivaren helt enkelt släcker passionen av olika orsaker. Eller kanske snarare inte håller den vid liv. De allra bästa brinner för sina jobb. Och vill göra det. För det handlar så klart om den egna viljan också. Att man vill bestämma sig för att hålla den vid liv. Och det är ingen lätt femma när det kommer att hantera medarbetarnas vilja och ork. Men det handlar kanske om att lyssna och våga lyssna. Jag har definitivt inte heller lyckats göra det alla gånger. Och man lär sig av misstag. Det handlar egentligen om många saker som bidrar till att passionen hålls vid liv.

1) Medarbetarna måste få fortsätta utvecklas. Vi trivs när vi jobbar med rätt saker och ser framtiden. Om man slutar utmana varandra – då infinner sig troligen en tristess.

2) Undvika överarbetad personal. De duktigaste är enormt drivna. Så drivna att det rasar iväg för hårt. Här gäller det att vara alert som ledare. Och också våga se individuella behov. Tuffare tider måste kompenseras med lugnare.

3)  Utrymme för kreativitet! Om möjligheterna till förändring saknas är det lätt att börja vantrivas. Ge utrymme och villkor som matchar behoven.

4) Konflikter och dåliga relationer. En genuin ledare ser människan bakom arbetsuppgifterna. Och vågar reda ut konflikterna som uppkommer. Inte liksom titta åt andra hållet utan våga ta i det direkt. Jag förespråkar noll väntan när det gäller att ta i dålig stämning. Mest genom försök och misstag under mina egna år så lär man sig.

5) Snällis som ledare

Det betyder inte att man inte är handfast eller kan leda upp. Det betyder egentligen sättet man ser på varandra och sina medarbetare. Jag noterade att Centerunga i morse efterlyste en ”Snäll ledare” efter Juha Sipilä. Det är ett direkt svar på att värderingar och prioriteringar också i ledarskapet har svängt.