Nej, jag pratar inte om min irit i ögat (även om den irriterar mig sjukt mycket x just nu), inte heller om att sjuåringen börjar skolan snart eller att vi på Bertills & Jung lanserar en ny produkt inom kort.  Eller att vårt nyss städade sovrum sabbats av två små tjejer som rivit ut alla lakan. Nej, inget sådant.

 Jag pratar förstås EU-val. Som avgörs i morgon. Som spökskrivare har jag ofta radat upp kolumner med orden ”använd din röst”, ” du bestämmer” eller varför inte  ” Framtiden avgörs nu”. Typ sådant. Och vet ni, varje gång jag skrivit kolumner eller tal som haft val och framtiden som innehåll så har det varit med rysningar som jag gjort det. Det har aldrig handlat om klyschor. Varje val är ett ödesval ska ni veta. Speciellt när det gäller svenskspråkig representation. Så också i morgon. Vi vet på basen av prognoserna att det är tajt om det mandatet som SFP vill ha. Jag kan välja att lägga min röst på framtiden och mina barns och andra barns välmående, arbete, fri rörlighet och solidaritet. På omsorg om varandra,  på aktning för livet och rätten att röra sig fritt.  Och självklart röstade jag just så. Liberalt och svenskt.

Vi vet att Sannfinländarna jagar på hårt. ”Vem röstar så här, på riktigt mamma?” säger Tyra när hon ser sverigedemokraten och kristdemokraten i svensk tv-debatt (Lundgren och Skyttedal). ”Mamma, det är på liv och död det här märker jag. Vem är de att gå åt andra människor som de gör? De säger att vi inte ska hjälpa människor? Får man säga så? Och mamma är inte kristdemokrat kyrklig, alltså vill ta hand om människor? Det låter inte så när den där kvinnan pratar”.  Hon pratar om svenska Skyttedal. Ja, bra frågor barnen har eller hur.  Lika lätt följer de inte med de finskspråkiga debatterna men de försöker där också.

Själv lyssnade jag också in debatten från Sverige igår.  Älskade Fredrick Federleys (C) svar och beundrade Alice Bah-Kuhnke. Det fanns en sådan glöd i debatten. I deras ögon.

Det är allvar nu. Så sa Annie Lööf i sitt tal i Almedalen när nazisterna stor och ropade i publiken. ”Detta är nazister gott folk – det är allvar nu”. Jag får rysningar varje gång jag hör hennes tal. För det är allvar nu. Man kände det i luften den dagen.

Samma sak gäller här. Att vi har liberala och svenskspråkiga krafter i EU är ingen självklarhet. Men vi har en viktig plats att fylla. Och vi ska fylla den.  Ofta vet man inte vad man har förrän man förlorat det. Låt oss innerligt hoppas att vi vet exakt vad vi har idag och ser till att behålla den representationen framåt. I morgon röstar vi för ett öppet samhälle som ser den lilla människan. Som tror på alla lika värde.