”Nej nu räcker det!” Säger Malte och tar sin lilla väska. Packar in Alfons, ritblock och bilarna. Han ser bestämd ut ” Fem dagar går, men inte sju dagar” säger han och skakar på huvudet. Inte heller han är en vän av dagar utan rutiner. Han har simmat och badat på Kreta. Och har nog efter fem dagar.

Klockan visar 05.55 när jag pallrar mig upp. Sovande barn, sovande man. Poolen väntar. Det sköna och turkosa vattnet känns svalt och omfamnande. Min inflammerade fot och armbåge känns aningen lugnare. När det är rörigt runt mig så söker jag struktur för att hämta kraft och energi. Så även på ledig tid.

Att slappna av några dagar är inte fel. Lägg till att man får gå till färdig mat ett par dagar. Sova lite längre, simma en timme när ingen annan vaknat och sova eftermiddag en stund med de yngsta. Världen blir lite ljusare, jag är gladare och orkar och vill tänka på ett annat sätt. Jag behöver inte mera än så egentligen. Jag är ju ingen helvän av långa semestrar för egen del. Jag gillar rutiner. ”Slappna aaaav” brukar man säga åt mig. Lämna datorn hemma. Funkar inte. Förut trodde jag att det var något fel på mig kanske. Men inte längre. Rutiner för dagen är min grej. Avslappning utan rutiner är okej en vecka men där stannar det.

Jag läste en artikel (undersökning ) som påstod att längden på semestern korrelerar med om man är hög- eller låginkomsttagare. Nu läste jag inte genom undersökningen men tyckte att rubriken var rätt föråldrad. De skulle vara mera intressant att se skillnader på privat och kommunalt till exempel. Företagarna har inga direkta långa semestrar men en annan frihet som kompenserar. Man kan bestämma en hel del själv. Men nej, rätt få tar nog 6 veckor på raken gissar jag.

Sitter du på en vd-post oberoende var, så är du inte så att du så enkelt längre lägger lapp på luckan och försvinner bort i veckor. Med olästa mail, personalfrågor mm som ska flyta. Arbetsmarknaden förändras, vårt beteende förändras. Saker som var självklara ett tag är inte så längre. Det som är utmaningen och fara är att återhämtningen blir på sparlåga. Man hinner liksom aldrig skaka av sig känslan att man har saker ogjorda. Och då talar jag också om privatlivet. Allt ska hända, det detaljplaneras, förväntningarna är stora. Det är mycket att leva upp till på kort tid. Tagga ner lite på kraven och du är kanske en betydligt nöjdare arbetstagare och framför allt människa sen. Lättare sagt än gjort, eller hur.

Minns ni Pripps Blå – reklam med Tommy Nilssons röst ”Dina färger var blå”? Minns ni bilderna av blått hav, glada människor, sommar? Så där som man alltid föreställer sig att det ska bli. Och det är kanske halva nöjet. Sällan blir det exakt så, för vardagen drar sitt. Men om man får en liten glimt av det hela så känns det som att det räcker.  Jag måste inte ha hela paketet.

Och så är vi olika. En del mår bäst av att koppla bort totalt från allt i flera veckor. Där beror det förstås också på vilket arbete du har och vilken personlighet du har. Vad krävs för att du ska känna att energin återvänder? En annan del är kanske som jag som gillar återhämtning i lämpligt effektiva doser. Så här med poolbadande och flera sommarprat bakom mig, så är jag redo att hugga i igen.